Blonde avslutad

Har just slagit igen Blonde av Joyce Carol Oates efter att ha läst sista sidan. Så just nu är jag lite tagen. Recensionen kommer när jag har hämtat andan… 

Nobelpriset – vem får det?

Det är snart bara en månad kvar tills dess att Nobelpristagaren i litteratur avslöjas av Peter Englund utanför den vita dörren. Förra året tippade jag att Ko Un skulle vinna och det är nog ingen högoddsare i år heller. Själv har jag inte läst något av den koreanske författaren, men efter reportaget i Babel är jag lite nyfiken. Flera bokbloggarkollegor har börjat spekulera inför detta avslöjande. Lyrans noblesser har haft en läsutmaning för att ha läst vinnaren oavsett vem det blir, Enligt O har hängt på och nu tänkte jag sno deras uppräkningar för att inventera mina egna erfarenheter av eventuella vinnare. Av de jag läst blir det också lite rangordning efter min personliga smak.

Lästa

Några av kandidaterna är riktiga personliga favoriter:

Haruki Murakami (Norwegian wood, Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden)

Amos Oz (Hur man botar en fanatiker)

Cormac McCarthy (Vägen, No Country for Old Men)

Gitta Sereny (Albert Speer och sanningen)

Milan Kundera (Varats olidliga lätthet, Skrattet och glömskans bok)

Ian McEwan (På Chesil Beach, Lördag)

Philip Roth (Konspirationen mot Amerika)

Joyce Carol Oates (Våld, Mörkt vatten, Stor i käften, Ljusets ängel)

Sedan finns det de som jag ännu inte har fastnat för, men det kanske krävs mer än en bok för att avgöra:

Paul Auster (Illusionernas bok)

Margaret Atwood (Den blinde mördaren)

Thomas Pynchon (Buden på nummer 49)

Tomas Tranströmer (För levande och döda)

Don DeLillo (Falling man)

Olästa

På ett sätt hoppas jag att det blir någon av de jag inte har läst då det brukar vara ett sätt att hitta nya favoriter!

Alice Munro (Kärlek, vänskap, hat står i hyllan)

Assia Djebar

Nawal El Saadawi

Chinua Achebe

A.B. Yehoshua

Per Petterson

Michael Ondaatje

Salman Rushdie

Ko Un

Claudio Magris

Adonis

Javier Marias

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Ismaïl Kadaré

Maryse Condé

Peter Carey

Bei Dao

Eeva Kilpi

Maya Angelou

Adam Zagajewski

Ben Okri

Juan Goytisolo

Les Murray

Wordfeud vs livet (och böckerna)

Ibland behöver man lite distraktion och avkoppling från jobb och andra måsten i livet. För det mesta är det läsningen som utgör den avkopplingen, som ett behov som måste tillfredsställas för att man ska fungera. Just nu får läsningen konkurrens av en spelplan med bokstäver i den senaste flugan; Wordfeud. Vem kunde tro att Alfapet skulle få en sån återkomst? Helt plötsligt kan man bli avbruten av ett käckt plingande och bli informerad om att motspelaren lagt ”sol” för 8 poäng… Det blir många avbrott och mycket tid att fundera på olika bokstavskombinationer som kan utgöra godkända ord. Tid som i och för sig kunde använts till något annat, men som blir till ett beroende för man vill ju inte vara den som lägger ”se” för två poäng innan alla brickorna är slut!

Enkät om läsning

När man inte kommer på något vettigt själv att skriva så kan man som bokbloggare lita på att det går att parasitera på andra… Enkäten har jag lånat från Enligt O

Vad ska du läsa i helgen?

Nu har jag avverkat hälften av Blonde och den kan nog bli utläst i helgen, det är en underbar berättelse!

Hur ser den perfekta lässtunden ut?

Det ska gärna vara i lugn och ro, vilket det hör och häpna inte alltid är med små barn! Under ett parasoll på stranden är en favorit som inte så ofta blir av. Till vardags får det bli uppkrupen i ena soffänden med ett glas rött, alternativt några cm Bowmore och lite mörk choklad.

Din bästa lässtund förra veckan?

Förra veckan var man tillbaka på jobbet och huvudet var för fullt av annat, så det det enda som blev läst då var kursplaner för gymnasiet…

Hur många timmar i veckan tillbringar du egentligen i böckernas värld?

Jag skulle gissa att snittet ligger på en timma per dag. Vissa kvällar då tiden för läsning är inne kan det bli flera timmar och under sommaren kan nog snittet gå upp lite.

Var läser du aldrig?

En del läser på toaletten, det gör inte jag. Men egentligen kan jag inte komma på något ställe där jag inte kan läsa (om det är praktiskt möjligt).

Vad läser du aldrig?

Poesi har jag aldrig lärt mig riktigt, fast jag gör försök ibland att förstå formen så ”aldrig” stämmer ju inte. Harlequin har jag läst någon gång, men nu skulle det nog aldrig bli av.

Vilken är din favoritbokhandel?

SF-bokhandeln i Stockholm är ett obligatoriskt stopp när man är på besök i huvudstaden.

Du får 300kr att handla böcker för. Vad köper du?

Antingen blir det ett gäng pocketböcker med blandat som ligger på vill-läsa-listan. Men det som jag köper mest är i skräckgenren eller historisk facklitteratur.

Vilken aktuell bok skulle du inte läsa ens om du fick den gratis?

David Baldacci undviker jag efter att ha läst hans Vinnaren som var ett riktigt bottennapp, han har tydligen en ny ute; De Sammansvurna.

Vilken ännu ej utkommen bok längtar du mest efter just nu?

Jag vet inte om den har kommit ut än, men Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson ser jag fram emot.

Tematrio Skolmiljöer

Som lärare känner jag för att haka på Lyrans noblesser, Enligt O och andra som kör tematrio om skolmiljöer. I veckan har jag träffat nya klassen på BF-programmet, ett trevligt gäng! De har redan varit på skolbiblioteket och fått låna sina första skönlitterära böcker. Det var varierande inställning till detta, men svenskläraren och jag styrde in några stycken mot vår gemensamma genre, skräck. Vi får väl se hur det faller ut.

Berätta om tre böcker som utspelar sig i skolmiljö!

1. Rebell med frusna fötter av Johanna Nilsson. Handelsstudenten Stella Björk startar tillsammans med klasskamraterna en förening för anonyma aktiemissbrukare på handelshögskolan i Stockholm. Underbar satir över Sverige, samhället, motsättningen mellan kapitalism-socialism m.m.

2. En komikers uppväxt första delen i Jonas Gardells uppväxttrilogi. Juhas jobbiga barndom i en gripande skildring som slår alla efterföljare av uppväxtromaner.

3. Skolskjutningar. Det börjar nästan bli en egen genre, alla dessa böcker som behandlar senaste årens skolskjutningar på amerikanska och andra skolor. Viljan att förstå för att kunna förebygga är genomgående. Många av dessa böcker är också riktigt tänkvärda och intressanta skildringar; Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver, 19 minuter av Jodi Picoult och Stor i käften av Joyce Carol Oates.  Stephen King var lite före sin tid när han skrev Raseri 1977, men när den visade sig ha inspirerat till verkliga skolskjutningar drog författaren in utgivningen av boken som skrevs under pseudonymen Richard Bachman.

Another brick on the wall

Det är stora, tunga böcker som gäller just nu. Blonde landar på drygt 800 sidor och sedan läser jag 1001 böcker du måste läsa innan du dör som jag i och för sig inte sträckläser men som omfattar nästan 1000 sidor. Jag gillar tegelstenar när man hittar en bok som verkligen tar tag och man inte vill att den ska ta slut. Några av mina personliga favoriter har varit riktigt långa berättelser. I tonåren var det Isfolket, som i och för sig är 47 böcker om ca. 250 sidor men som jag läste i en följd på några månader, och böckerna om Ayla. Sedan upptäckte jag King och fortfarande är Det och Pestens tid med vardera ca 1200 sidor bland det bästa jag läst.

En förutsättning för att kunna sjunka in ordentligt i en riktigt maffig roman är tid. Därför var det kanske inte bästa timingen att börja med sådana långkörare samtidigt som arbetet drog igång. Annars verkar Blonde kunna vara en sådan härlig läsning som räcker länge. Efter nästan 200 sidor är jag imponerad av Joyce Carol Oates skildring av Norma Jeans barndom och tonår. Det kommer bli bra detta!

Finns det mått på tegelstenar? Hur lång ska en lång bok vara? Det beror väl på hur man känner för längden på böcker. En bok som är mer än 600 sidor känns ju lite längre än genomsnittet, men riktiga tegelstenar kan gärna passera 800 sidor för att bli riktigt tunga!

Ur – Stephen King

När Amazon släppte en ny version av sin läsmanick Kindle tillfrågades Stephen King om han kunde skriva en berättelse om Kindle. Det gjorde han och för det har han fått en del kritik. Efter att ha läst Ur är jag nog benägen att delvis hålla med om att detta är en ”sell-out”. Första halvan känns mer som reklam än en riktig bok. Man får alla detaljer kring hur man ska göra för att skaffa en Kindle, ladda ner böcker m.m. Det handlar inte om diskret produktplacering, vilket hade varit lättare att köpa, utan snarare om en fullständig produktpresentation.

Wesley Smith är engelsklärare och tillhör ”den gamla skolan” när det gäller böcker och litteratur. ”Books are my Achilles heal” säger han och kan inte tänka sig att läsa på annat sätt än i riktiga böcker, tills han på dramatiskt sätt bryter med Ellen Silverman. En student gör honom nyfiken på Kindle och han beställer en. Redan nästa dag kommer en rosa Kindle med posten (trots att det inte finns några som är rosa) och han börjar utforska apparaten. Han hittar en sektion med beteckningen ”Ur” som visar sig innehålla böcker och annat material som aldrig tidigare har getts ut, okända verk av Ernest Hemingway och William Shakespeare bland mycket annat. Smiths Kindle är ett fönster in i andra dimensioner som liknar vår, men med vissa variationer. Till exempel är Hillary Clinton president, istället för Obama, i några av dimensionerna. Sarah Palin nämns inte som vicepresidentkandidat i någon annan av de tusentals dimensioner som finns, för vissa händelser är så långsökta att det endast kan hända i en dimension…

Denna långa novell tar sig på andra halvan (eller på andra skivan eftersom jag lyssnade på den som CD-bok). Den trogne King-läsaren känner igen sig i resonemangen kring hur verkligheten finns i olika dimensioner. Smith får också en möjlighet via Ur att se in i framtiden och ändra denna (Död zon, någon?) och får då fundera på de dilemman som det medför. Det görs kopplingar till Hjärtan i Atlantis och Det mörka tornet och slutet är höjdpunkten i berättelsen, om man är med på referenserna. Har man inte hängt med på nämnda tidigare verk av King lämnas man nog ganska oförstående till samma slut kan jag tänka mig. Ur känns inte särskilt originell eller nyskapande, snarare som det beställningsjobb det var. Upplösningen gör att det blir ett knappt godkänt, men nästa gång hoppas jag att King levererar så som han kan.

Bokhyllerensning

Till slut fick det bli gallring bland böckerna… När man väl bestämt sig går det att hitta nöcker som dels aldrig kommer läsas igen och som dessutom inte kommer bli saknade… Trots rensningen blev det inte några större luckor. Men nu ligger det i alla fall inte drivor med böcker ovanpå!

Short-list för hösten

I går var det dags att vakna tidigt, en gråmörk morgon och åka till jobbet igen, i ösregn… Mycket mer höstkänsla kan det väl inte bli och några funderingar på vad som kan passa som läsning när dagarna blir kortare. Här är den samling böcker som jag tänker mig blir höstens läsning i första hand (med reservation för ändringar…) En del har stått i hyllan ett tag, men en hel del är också nyinköpt.

Under våren har jag samlat på mig mycket av Kerstin Ekman, båda hennes serier (Staden och kvinnorna, Vargskinnet) finns i hyllan, plus ett par till. Här får hennes bidrag till höstläsningen symboliseras av Häxringarna som är första delen i förstnämnda serie.

Johanna Nilsson kommer med nytt i höst och det är fortsättningen på Hon går genom tavlan, ut ur bilden som nog tarvar en omläsning först!

Ytterligare en fransyska från Sekwas förlag, Céline Curiol har gett ut Utrop, ett spontanköp i närbutiken för 25 kronor.

Efter att har återupptäckt Peter Straub kom jag på att det stod två till av honom i hyllan, Drakens dag och Koko! I liknande genre köpte jag nyligen Udda verklighet av Nene Ormes, urban fantasy som utspelas i Malmö och blivit en succé – intressant!

Det trängs ganska många gamla klassiker efter diverse utförsäljningar på Trollhättans bibliotek och skolbiblioteket på jobbet. Nu börjar det bli dags att ta tag i dessa. Till exempel finns Lolita av Vladimir Nabokov (som jag mest vill ha läst för att sedan kunna läsa Darling river av Sara Stridsberg), De nakna och de döda av Norman Mailer och Skräck och avsky i Las Vegas av Hunter S. Thompson där. Dessa tre känns mest intressanta för tillfället även om det också finns Lessing, Dickens, Conan Doyle, Hesse m.fl. som också pockar på uppmärksamhet.

Fjärde delen om Sveriges historia behandlar stormaktstiden, dvs. 1600- och 1700-tal. Den kommer ligga som parallelläsning under större delen av hösten gissar jag.

Slutligen kom det tre böcker med posten nyligen, pocketreorna verkar aldrig upphöra just nu… Nattpatrullen av Sergej Lukjanenko placeras nog också i kategorin urban fantasy, fast här är det Moskva som är skådeplatsen. Sofi Oksanens debut, Stalins kossor, ser jag också fram emot efter att ha läst hennes första böcker i bakvänd kronologisk ordning. Dennis Lehanes nyaste, En mörk välsignelse, har jag också spanat på ett tag och den ligger troligen ganska långt fram i kön, längtar lite efter Gennaro/McKenzie och deras munhuggande.

Mycket intressant som kan funka när mörkret sänker sig…

(Ja, tapeten är på riktigt, den kom med resten av huset när vi flyttade in…)

Sommarhits

Nu när semestern och sommarlovet är nästan slut passar det kanske med lite summering av det som hunnits med. Det har känts som en stark boksommar med många sköna läsupplevelser. Innan sommaren plockade jag fram tio böcker som jag tänkte ta mig igenom och av dessa är nio lästa och den tionde, Blonde, håller jag på med nu. Av de nio jag läst var det hela fem stycken som fick högsta betyg, ganska schysst utfall! De fem var Ett land i gryningen, Hundra procent fett, En halv gul sol, Någon i din säng och Flyga drake. 

Totalt har det blivit femton böcker under semestern och förutom de som nämns ovan har jag också hunnit med tre författare som jag varit nyfiken på ett tag. Peter Straub är ju ingen ny författare, men lite återupptäckt och hans Ghost Story var helt klart sommarens bästa! Gillian Flynn var också en trevlig bekantskap och efter Sharp Objects ser jag fram emot nästa med spänning. Hitomi Kanehara hade jag också höga förväntingar på men jag blev inte så imponerad av Ormar och piercing som jag hade hoppats på.

Skräcksemestern som jag annonserade tidigt blev inte så utpräglad som jag ett tag var inne på, jag föll snarare tillbaka i semesterläsningshögen igen. Men den tog sig lite på slutet och det blev i alla fall fem rysare. Förutom Roman, Straub och Flynn som nämnts ovan blev det också två svenska favoriter som inte riktigt höll samma höga klass som tidigare verk. Att Amanda Hellbergs Döden på en blek häst inte riktigt skulle nå upp till den magnifika Styggelsens klass var väl väntat, det var ändå en riktigt bra bok. John Ajvides Tjärven var helt ok, men när man vet vad han kan göra i sina bästa stunder blev det ändå lite avslaget.

Nu arkiverar vi sommaren och tar sats mot hösten. Inom kort kommer en höstplanering som säkert blir alltför ambitiös med tanke på att man ska hinna med en del annat också…