Månadsarkiv: november 2011

Jag kan sluta när jag vill…

Skulle jag vara bokberoende?! Nej, skulle inte tro det. Ja okej, jag kan väl göra testet som Cecilia har gjort…  I fet stil är de punkter som jag faller dit på:

  1. Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen. (Vad ska man annars prata om en hel kväll!)
  2. Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser. (Ja, timmarna av ledighet är ju inte så många så man får passa på…)
  3. Du säger om bio: ”Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre”. (Hmm, den åker jag också dit på.)
  4. Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser. (Nej, jag vill inte erkänna det, vem fetade denna punkt åt mig?)
  5. Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den. (Nej, det räcker nog inte att den är riktigt omtalad och det finns tillräckligt mycket att läsa utan att få panik för det. En punkt som jag inte uppfyllde!)
  6. Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar. (Besök på biblioteket var tredje vecka och dignande bokhyllor i lekrummet.)
  7. Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla. (Slänga böcker kan man väl inte göra! Däremot kan man ge bort dem…)

Enligt Cecilia måste man svara ja på alla punkter för att vara beroende och jag klarade mig ju faktiskt på en punkt. Ha!


Mannen som föll i glömska – Mia Ajvide

Tänk om hela världen skulle glömma bort dig och du blev som osynlig. För Jack Sjödell kommer det krypande, människor i hans närhet börjar få allt svårare att komma ihåg honom. Till en början tolkar Jack det som enstaka ”hjärnsläpp” men inom några dagar är han helt bortglömd, t.o.m. av sin egen fru, Aino. När han kommer hem en dag blir hon rädd för honom och slänger ut honom eftersom hon inte längre kommer ihåg att hon är gift med Jack.

Alla har vi väl någon gång känt den där ofrivilliga ensamheten och man inser hur viktiga nätverk en av släkt, vänner, kollegor och bekanta är. Därför är det också lätt att leva sig in i paniken som Jack känner när han hamnar helt utanför dessa nätverk. Han kan inte ens hålla en person som sitter i kassan i affären uppmärksam på honom om denne vänder sig om när han ska betala. Ganska snart inser Jack att han konstant måste ha någon form av kontakt med människor för att de ska behålla minnet av honom. Det är också denna första tid av hans tillstånd som boken har mest nerv och man sugs in i berättelsen. Samtidigt som han glöms bort jobbar han med en historia om Myntholm, ett gammalt gods där en flicka som ansågs sinnessjuk bodde. Flickan hade hävdat att hon hade en vän som hon såg efter, men som andra inte kunde se. Jack får idén att den pojken som hon pratade om kanske också var bortglömd.

Först är saknaden efter Aino det som ger Jack ångest, men snart söker han kontakt hos vem som helst som kan ge honom lite igenkännande. Det visar sig också att det finns fler som han och dessutom finns det ett fåtal människor som kan komma ihåg ”de glömda”. Mannen som föll i glömska är en skör berättelse om ensamhet och utanförskap. Den sätter fingret på betydelsen av social samvaro och tillhörighet och vad som händer när människan berövas detta. ”De glömda” blir beroende av varandra och de ”länkar” som kan minnas dem för att överleva. Utsattheten och behovet av social kontakt gör också att de lätt blir offer för hänsynslösa människor som vill utnyttja deras sårbarhet. Jack hamnar i en sektliknande situation som är otäck. Till skillnad från de andra glömda har han dock en fördel, en egen ”länk” som bara känner igen honom och inte de övriga. Därmed vågar han också utmana de som styr över ”de glömda”.

Det finns många sätt att läsa Mannen som föll i glömska och det är en intressant historia. Slutsatsen är att det finns många människor som blir bortglömda i vårt samhälle och som vi sällan ser. Det kan hända inom äktenskapet och familjen, eller gälla hela samhällsgrupper och befolkningar. Den nerven i berättelsen som jag upplevde under första tredjedelen höll inte riktigt i sig hela vägen, men det blir dramatiskt ända till slutet. En av trådarna som håller intresset vid liv är huruvida Jack ska få någon kontakt med sin hustru Aino igen och om hon någonsin kommer känna igen honom.


Olika sidor blir bloggambassadör!

Det närmaste året kommer det nog handla en del om Bokmässan här på Olika sidor. Inför mässan i september 2012 har jag blivit utvald till bloggambassadör och ska på olika sätt försöka skriva och diskutera mässan! Temat för 2012 är Norden och det ska bli kul att upptäcka mer nordisk litteratur och kanske framför allt sådan som då inte är svensk. Därför kommer nog också många recensioner på sidan utgöras av böcker från nordiska författare.

Länklistan till höger har utökats ordentligt med andra ambassadörer (vilket syns om man för pekaren över dem), besök gärna dem också!

För dig som är intresserad av Bokmässan eller bara vill diskutera litteratur med andra kan jag rekommendera Bokmässans Community! Där kommer jag också hänga en del så vi kanske ses där!


Triss i vampyrer

Det känns som att jag är sist bland bokbloggarna att skriva ner min vampyrtrio, inspirerad av Lyran. Men jag kan väl inte avstå ett sådant ämne, så ni får stå ut med att det blir lite upprepningar från vad andra har tagit upp.

1. Stephen King höll ett brinnande försvar för den brutale, ondsinte vampyren som han ansåg hade urlakats av Twilight och andra mjäkigare kopior. Tillsammans med Scott Snyder skapade han American Vampire som blev ett seriealbum med mer klassiskt blodiga vampyrer. Ändå är det nyskapande, kanske är det formatet som gör skillnad, men det är en amerikaniserad berättelse med obligatoriska vampyringredienser.

2. Största vampyrfavoriten alla kategorier är Låt den rätte komma in som jag naturligtvis inte kan gå förbi. Jag hittade en dag en pocket med intressant framsida som visade sig vara en ny svensk författare som skrev om vampyrer. Långt innan hypen som blev både svensk och amerikansk film, samt teater, så skrämdes jag och älskade berättelsen om Eli och Oskar från Blackeberg.

3. På min vill-läsa-lista står Vampyrernas historia av Katarina Lindbergh som jag har spanat på ett tag. Många gånger är de historiska legenderna mer fascinerande än de mer moderna vampyrberättelserna.


Babel och babbel

Ikväll är sista chansen att se Babel för den här säsongen, det är synd att veckans TV-höjdpunkt måste ta uppehåll… Tur att På Spåret börjar istället! Förutom att det är säsongsavslutning kommer det också vara sista programmet med Daniel Sjölin. Om man tar den goda nyheten först så innebär det att Sjölin kommer återuppta sitt författande! Jag gillade verkligen Världens sista roman och nu kan man hoppas på fler bra berättelser från Sjölin! Sedan är det tråkigt att han slutar som programledare, jag tror att det blir svårt att hitta någon som kommer kunna balansera nördigheten och den TV-anpassade stilen på samma sätt. Jag håller inte riktigt med dem som tycker att Sjölin har spexat till det för mycket. Tvärtom tycker jag att det har varit en jämn och hög nivå på programmen, oavsett om det har varit Nobelprisspecial eller Liza Marklund som huvudgäst.

Det har redan spekulerats i vem som ska efterträdare och det finns flera intressanta namn. Johanna Koljonen skulle säkert göra ett bra jobb. Anna-Charlotta Gunnarsson är en personlig programledarfavorit som skulle vara intressant. Jessica Gedin har jag gillat från diverse morgonsoffor. Eva Beckman, kulturchefen på SVT, som har varit vikarie på Babel har också nämnts, men jag tycker nog inte att hon har samma självklara TV-personlighet som de andra. En person gör inte ett TV-program och jag hoppas att redaktionen fortsätter att producera ett högintressant litteraturprogram oavsett programledare!


Mile 81 – Stephen King

När Pete Simmons lämnas ensam hemma av sin storebror bestämmer han sig för att gå på upptäcktsfärd. Han tar med sitt förstoringsglas som han har lärt sig att tända eld med och tar sig in på en igenbommad Burger King vid en rastplats vid motorvägen. Det är numera ett tillhåll för tonåringar och bland annat hittar Pete en halvfull vodkaflaska. Pete är tio år och tar sin första fylla, vilket gör att han somnar på en smutsig madrass. Utanför stannar en skitig kombibil av obestämbart märke som saknar nummerplåtar. Förardörren öppnas, men ingen kliver ut. Som läsare av King vet man dock att snart kommer något fasansfullt att hända och man känner hur det knyter sig i maggropen och gåshuden breder ut sig…

Den förste som stannar vid rastplatsen för att se efter om någon i bilen behöver hjälp blir första offret i berättelsen. Bilen är en släkting till Christine eller bilen i Om en Buick 8, vilket naturligtvis innebär trubbel. Två små barn blir också viktiga deltagare och det visar sig att barnen är klokare än de vuxna i denna historien. Det gör att Mile 81 också påminner omDet, förmågan att se det som vuxna tar för otroligt gör att de övervinner ondskan.

Mile 81 släpptes först endast som e-bok och som novell passar den också bra i det formatet. Den är en traditionell King-novell, dvs den gör sitt jobb och skrämmer livet ur läsaren på ett mycket effektivt sätt. Karaktärer som man snabbt lär känna placeras i en fruktansvärd mardröm och mest skrämd blir man när man ännu ej sett monstret.


En mörk välsignelse – Dennis Lehane

Deckarparet Angela och Patrick Kenzie är tillbaka! Numera lever de som ett stadgat par med en 4-årig dotter och strävar efter fasta anställningar som ska trygga familjens försörjning. Egentligen vill de inte hamna i några dramatiska detektivfall och för en tid har de lyckats hålla sig undan. Men en dag blir Patrick kontaktad av mostern till Amanda McCready som han hittade när hon som 4-åring kidnappades. Det fallet skildrades i den brutalt spännande Gone, baby, gone Då förde han tillbaka Amanda till sin alkoholiserade och destruktiva mamma från den sociala tryggheten som kidnapparna/släktingarna hade givit henne. Rättfärdigheten i det beslutet hade han grubblat över mycket, inte minst i hetsiga diskussioner med Angie. Nu som 16-åring är Amanda försvunnen igen. Patrick kan naturligtvis inte hålla sig ifrån att undersöka försvinnandet, men får därmed besvär med rysk maffia som verkar vara ute efter något som Amanda har…

Det är alltid ett nöje att återvända till Lehanes Boston och ta del av de sociala baksidorna i dagens Amerika. Med humor och kärlek skildrar han Kenzies förhållande och arbete för rättvisa åt utsatta människor. Det blir ofta politiskt när huvudpersonerna upprörs över tillståndet i samhället eller värderingar som går emot deras världsbild. Samtidigt drar de sig inte för att använda våld när de anser att det krävs. Då kallar de in Bubba Rogowski, ladugårdsdörren till människa som kan fixa de mest extrema uppgifter långt bortom lagar och regler. Den stora skillnaden mot tidigare är förstås att de har ett barn att ta hänsyn till, ett barn som nu också används av maffian i syfte att skrämma dem.

Amanda visar sig ha vuxit upp till en intelligent tonåring och hon gömmer sig undan sina ryska förföljare. Patrick lyckas hitta henne och han blir motvilligt en bricka i ett spel om gamla ryska klenoder, påhittade identiteter och olagliga adoptioner.

Spoiler (?)

Slutet är ganska intressant, men framför allt verar det som att En mörk välsignelse tyvärr blir sista möte med Angela och Patrick. Det kan väl i och för sig vara de väl unnat att få dra sig tillbaka och leva ett mer välordnat liv…


Haveri

Det har blivit lite knöligare att sköta bloggen just nu. Laptopen har drabbats av någon form av haveri… När jag slår på datorn möts jag av en svart skärm. Diverse tips har utvärderats, t.ex. dammsugning, ännu utan resultat. Den är knappast bortom räddning, men just nu får jag göra inlägg med Wp-appen och det blir onekligen lite kortare då.


Änglahuset – Kerstin Ekman

Tora och Frida möter ålderdomen och kämpar mot cancer och demens. Istället är det nästa generation som står i centrum. Det är en generation som lever med något andra normer och förutsättningar för mänsklig samvaro. Ingrid går på dans och arbetar för egen försörjning i en av stadens industrier. Både arbete och fritid har förändrats. Toras son Fredrik däremot är fortfarande beroende av sin mor, vilket irriterar hans fru Jenny.

Staden och dess kvinnor i Ekmans tredje del lever i ett allt mer modernt samhälle som har förändrats mycket sedan Häxringarna. När Toras son ska köpa skor möter man en kommersialisering som hon inte har vant sig vid. I stadshuset har nya makthavare flyttat in efter rösträttsreformen. Allt fler får ett mer drägligt liv trots 30-talets nedgång i ekonomin.

När andra världskriget drar igång blir det beredskap och ransonering. Som vanligt skildrar Ekman med värme och skarpsynthet hur människorna lever i det samhälle och den tid som sätter sina ramar. Krigsåren splittrar relationer och ställer livet på sin spets. Som läsare får man en känsla av att få en unik inblick i människors sätt att leva, tänka och känna.


Bokpaket på väg!

Det har trillat in flera mail de senaste dagarna på beställda böcker som har skickats! Nu är det bara att vänta på att paketen med de efterlängtade innehållen ska dyka upp i lådan eller på postutlämningen! Ett par av de ska först ta sig över Atlanten, en följd av att snålheten gick före viljan att få hem dem på en gång. Att förbeställa på Amazon kan ibland vara en hel del billigare än att köpa samma böcker på en svensk nätbokhandel, trots högre frakt. Nackdelen är ju dock att det tar lite längre tid… Det är inte några böcker vilka som helst som ska komma heller, utan två helt nya berättelser av Stephen King. Dels är det den helt färska romanen om JFK som heter 11/22/63 – given jullovsläsning! Dessutom är det Grantas Halloweenspecial där bl.a. en ny Kingnovell, The Dune, ingår!

På min 35-årsdag fick jag presentkort på en bokhandel av svärmor, hon vet vad som går hem här! Efter lite ambivalens valde jag att skicka efter Mia Ajvides Mannen som föll i glömska och Joe Hills Horn. Det är två böcker som jag verkligen ser fram emot, av liknande anledningar. Nu har jag redan läst en del av Hill, men att jag började läsa honom beror naturligtvis helt enkelt på att han är son till favoriten King. Det visade sig också att äpplet i det fallet knappt fallit från trädet, även om han har en egen stil. Mia Ajvide är gift med Sveriges King, dvs. John Ajvide Lindqvist som också är en personlig favorit. Förhoppningsvis har Mia samma förmåga att trollbinda, det finns en del som tyder på det! Nu är det bara att försöka ha läst ut pågående bok innan dessa kommer, för jag kommer troligen vilja hugga in i någon av dem på en gång!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 271 other followers

%d bloggers like this: