Zombie i brevlådan

En bok som jag sett fram emot men tidigare haft svårt att hitta kom med posten idag!

Ruskigt på riktigt

Utan att känna till Granta sedan tidigare förväntade jag mig en novellsamling, men det visade sig vara en mer blandad samling än så, med noveller, essäer, dikter och konst. Temat för detta nummer är Horror, men i ganska vid bemärkelse. Jag beställde magazinet Grantas 117:e nummer för att kunna läsa en av Stephen Kings senaste noveller: The Dune. Än har jag inte kommit till denna som ligger sist i boken. Istället har jag läst några andra texter.

Två essäer har gripit tag mer än de noveller jag hittills läst. Dels var det Paul Austers text om moderns död som är en mycket intensiv läsning om sorg. Texten är skriven nästan utan styckindelningar och Auster forcerar sin text så att man inte kan släppa den.

Den andra texten handlade om ett besök i folkmordens och svältens Darfur, skriven av australiensiske Tom Bamforth som jobbat med internationellt hjälparbete. Inventeringen av övergreppen i hans beskrivning är ganska sakliga, men inte desto mindre riktigt ruskiga. Tyvärr är det ju så att verkligheten ofta överträffar dikten när det gäller hemskheter. Ibland är det viktigt att påminna sig om det…

 

Bokbloggsjerka – nordiska författare

Annika uppmanar att svara på frågan: Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne som vi absolut måste läsa.

Jag gör som många andra, hoppar över Sofi Oksanen m.fl. för att istället tipsa om någon författare som inte är så omtalad. Den jag tänkte tipsa om skriver under namnet Sjón (Sigurjón Birgir Sigurðsson är hans fullständiga namn) och är en isländsk författare. Jag har hittills bara läst en roman av honom; Med skälvande tårar, men jag gillade det jag läste då och kan rekommendera den till fler. Han tar ofta avstamp i äldre isländsk mytologi för att skriva om nutid, det är mycket fantasirikt och allegoriskt. För Skugga-Baldur fick han nordiska rådets litteraturpris.

Rebecca – Daphne du Maurier

Redan efter ett par sidor förstår jag varför Rebecca har blivit en klassiker. Inledningen låter läsaren förstå att detta är en berättelse som kommer sluta med någon form av katastrof för huvudpersonerna. Det är en dröm där huvudpersonen återvänder till godset Manderlay där hon bott med sin man Maxim de Winter:

Vi kan aldrig fara tillbaka. Allt vi har försökt glömma och skjuta ifrån oss skulle väckas till liv igen och rädslan skulle på nytt bli vår ständige följeslagare.

Kvinnan som berättar får man aldrig veta namnet på. Hon beskriver hur hon som sällskapsdam träffar änkemannen de Winter i Monte Carlo. Hon räddas ur sin fattiga, slitsamma tillvaro genom att han gifter sig med henne och tar henne med hem till England och Manderlay. Den framlidna mrs. de Winters ande verkar vila över hela godset och bygden. Rebecca var en spirituell och mycket vacker kvinna och den nya frun i huset känner inte att hon mäktar med att inta positionen med samma självklarhet. Dessutom vägrar Maxim prata med henne om Rebeccas liv eller död, utan vill bara glömma och gå vidare. Ändå verkar Rebecca påverka tillvaron på Manderlay lika mycket som om hon vore vid liv.

Det finns de som sörjer Rebecca mer än andra och gör allt för att den nya mrs. de Winter ska vantrivas. När historien tar en vändning som gör att mystiken kring Rebeccas död tätnar ser de också sin chans att få revansch. Den suggestiva spänningen som författaren har byggt upp får sin upplösning på ett sätt som blir oväntat för alla inblandade.

 

 

Herman Wouk is still alive

Stephen King brukar ofta diskutera novellens oförtjänt dåliga status jämfört med hur viktig den är för litteraturen, inte minst inom skräckgenren. Därför är det väl också logiskt att när det vankas utmärkelser för bästa skräcknovell brukar något av hans alster finnas med. Några noveller brukar dyka upp från hans penna varje år och även om kvaliteten är varierande finns många guldkorn. Likt andra författare som Edgar Allen Poe, H.P. Lovecraft m.fl. har King utnyttjat den goda kombination som skräck + novell utgör.

När Bram Stoker Awards delas ut i mars är King åter nominerad i kategorin Best Short Fiction med novellen Herman Wouk is still alive. Det är en dyster berättelse om två kvinnor med vardera flera barn som lever, enligt de själva, fullkomligt misslyckade liv. När Josefine vinner lite pengar bestämmer de sig för att åka på en road trip, med alla nio barnen, för att liva upp gråheten i vardagen. Det blir dock ingen glad semester utan istället en grym påminnelse om vad de inte har uppnått och kan uppleva i det ordinarie livet. Samtidigt sitter ett äldre par poeter och läser om att Herman Wouk ska ge ut en ny bok, trots sin ålder på 94. Frågan som ställs i novellen är hur orden ställer sig mot livet när man jämför värdet?

Jag har inte läst övriga nominerade, men jag har lite svårt att tro att King kommer att vinna novellpriset. Det är ingen renodlad skräckberättelse utan snarare en betraktelse över hur olika livets lott falla. Han får väl trösta sig med att han vunnit Bram Stoker Award nio gånger tidigare…

Bokrea omgång 2 (och 3)

Idag kom nästa paket med bokreabeställningar. En mastodontbiografi om Hitler, ett bidrag till läsningen av nordisk litteratur genom Jussi Adler-Olsen och en 20-kronorspocket av Johannes Källström. Dessutom hann jag med att springa igenom den lokala bokhandeln och hittade då ett pocketbord för 29:- med bl.a. Tana French! Dessutom saknas på bilden Camilla Läckbergs barnbok som har gömts undan på hyllan för kommande födelsedagspresenter…

Jag har också bloggat på Litteraturmagazinet om bokrean!

Fångad av Varulven

På Venhaug bor Felicia Ormstad med sin man Jan Venhaug. Dessutom har hon ett förhållande med Erling Vik som är författare. Erlings barn utom äktenskapet, Julie, bor också på Venhaug med Felicia och Jan som fosterförfäldrar. Felicia, Erling och Jan lever i ett öppet förhållande som alla tre är bekväma med och det råder ingen svartsjuka dem emellan. I efterkrigstidens Norge finns det många sår inom och mellan människorna som fortfarande ska ha tid att läka. I motsats till Venhaug där förnuft och tolerans råder finns en värld utanför där svartsjuka och inskränkthet ofta tillåts förstöra människor och samhälle. Varulven går bredvid oss alla och hotar att förgöra oss om vi inte lyckas fånga den och övervinna de negativa känslor som kan leda till bitterhet, avund och sinnessjukdom.

Det är Erling som säger sig ha sett Varulven i ögonen och lyckats kontrollera den. Han upplever ibland sinnestillstånd på en plats som inte tillhör den verkliga världen, men som har gett honom insikter. Kanske är det en tolkning av Platons idévärld som Sandemose vill ge. Han kallar denna plats för Erlingvik. Med Felicia kan han få den balans som han inte funnit tidigare med andra kvinnor som passerat i hans liv. Mycket av boken handlar om människans identitet, hur den påverkas av erfarenheter och samhället och att delar av ens personlighet också ligger gömd. Det är också reflektioner kring livsåskådning, religion mm:

Den säkraste vägen till att få leva ett liv sådant vi önskar, är att vi medger andra samma rätt – och minns det noga var gång vi själva tar den. Detta kräver en oavbruten inre vakthållning för att vi har så svårt att låta andra leva som de vill. Vi har en mörk drift som vill driva oss att påtvinga andra våra åsikter, våra lustar, våra erfarenheter, säkert för att vi (vilket i och för sig är mycket förståndigt) inte är alltför säkra på oss själva.

Felicia som står för ljus, klokhet och värme är mycket medveten om underjordens lockelser, vilket hon inte minst upplever i sitt växthus där hon gärna klär av sig och låter sig betittas av trädgårdsmästaren Tom. Varulven är frigjord i sin beskrivning av sexualitet och bör väl ha varit ganska radikal när den gavs ut på 1950-talet. Vid flera tillfällen diskuteras manligt och kvinnligt i feministiska termer som jag inte förknippar med den tiden. Jag tolkar boken som en reaktion på hur det även i ett demokratiskt samhälle utövas kontroll över människors leverne och vilka metoder som används för det.

Varulven är en originell berättelse som lever kvar efteråt. Tyvärr tyckte jag att den i vissa stycken var lite tröglöst, vilket inverkade på läsupplevelsen. Men det är ändå ett storslaget verk om kärlek, identitet och livsåskådning. Det är i alla högsta grad en politisk berättelse som har mycket att säga även nu.

Med Varulven har jag avverkat ännu en bok på min lista med nordisk läsning för 2012. Än så länge har det varit mycket trevliga läsupplevelser!

Första bokreapaketet

Egentligen är det ju bara Patrik Sjöbergs bok och Woman in White som sålts som bokreaböcker, men visst är det ett snyggt (och billigt, by the way!) paket som jag hämtade i lillkiosken idag!

Profil hos Litteraturmagazinet!

Idag har nättidningen Litteraturmagazinet lanserat två nya profiler som kommer att blogga på deras sida. En av de är jag! Ni hittar min sida här:
http://www.litteraturmagazinet.se/henrik-elstad
 Litteraturmagazinet är en nystartad nättidning och naturligtvis är det kul att ha blivit head-huntad dit, jag ser fram emot samarbetet med nyfikenhet och skrivlust!

Jag kommer att fortsätta med Olika sidor tills vidare och länka till mina inlägg på litteraturmagazinet när jag skriver något där, vilket kanske blir någon eller ett par gånger i veckan. Min tanke är att försöka ha en uppdelning i innehåll på respektive sida. Hos Litteraturmagazinet hamnar t.ex. recensioner av nya böcker och troligen också inlägg angående mer aktuell litteratur. Här på Olika sidor tänker jag fortsätta skriva om mina läsutmaningar och lägga ut funderingar som kanske mest snuddar vid eller inte alls har med litteratur att göra. Det som har med mitt uppdrag som bloggambassadör för Bokmässan kommer nog också mestadels finns på denna blogg.

Förmiddagspyssel

Idag har vi en regnig sportlovsdag, då blir det pyssel, spel och besök på Science Center.