Afghanistan har stått i världens blickfång sedan flera decennier tillbaka. Många har använt det fattiga landet som en spelbricka för sina egna syften, från Sovjet och USA till de fundamentalistiska studenterna, talibanerna. Befolkningen har fått vänja sig vid krig och armod. De som har drabbats allra hårdast är kvinnorna och det är de som står i centrum i Tusen strålande solar.
Huvudpersoner är 15-åriga Mariam, som har vuxit upp som utstött ”oäkting” med sin mor i en hydda utanför Herat, samt Laila som är tio år yngre. Deras liv börjar flätas samman när Mariam gifts bort till trettio år äldre Rashid, som bor granne med Lailas familj i Kabul. Drömmarna som båda kvinnorna har om kärlek, utbildning och ett bättre liv grusas i takt med att våldet och förtrycket, både från maken och samhället, trappas upp. Hoppet hålls genomgående upp av barnen. Hosseini, som själv är uppvuxen i Kabul men boende i USA, förmedlar en känsla av tillit till kommande generationer.
Vill man veta mer om Afghanistan, både dess historia, kultur och hur människor lever, är boken lysande. Det är en smärtsam läsning då huvudpersonerna utsätts för många svåra prövningar. Man drabbas verkligen av en insikt om hur det kan vara att leva som kvinna i ett fattigt manssamhälle utan att kunna påverka sitt eget liv. Å andra sidan är verkligheten inte svartvit, många män uppmuntrar sina döttrar till framgång. Man får dessutom en större förståelse för hur extrema idéer kan få fotfäste när vardagen domineras av våld, fattigdom och kaos.
Först och sist är ändå Tusen strålande solar en gripande skildring av Mariams och Lailas liv. Egentligen är varken storyn eller beskrivningen av Afghanistan så ny, men boken tar andan ur en.
Recensionen har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2007
