Daniel Sjölin är en av radions sommarpratare i år och en av de som jag ska försöka lyssna till. Som programledare för Babel påade han inslag och intervjuade med ordlekar och fyndigheter. Lika färgrik är hans prosa och Världens sista roman gillade jag väldigt mycket.
Personliga pronomen handlar om Sunesohns, en familj som är sammansatt av två tidigare familjer som splittrats. De ”lyckade” har förenats och deltar som nyrika i en miljö som kan verka eftersträvansvärd, men som också väcker anstöt. Den framgångsrike fadern, den neurotiska modern, dottern som är snygg och populär, sonen som är fet och hatar det mesta – alla är de subjekt i detta melodram. Klasskillnader och fördomar präglar både självbilden och deras uppfattningar om ”de andra”, som kan bestå av tidigare makar såväl som förortens unga.
Det är framför allt språket som gör läsningen värd. Hanteringen av ord och meningar är skön att följa, t.ex. när Sjölin har långa haranger där talessätt skruvas till och sätts samman i nya konstellationer. Själva berättelsen försvinner dock lite i språkglädjen och formexperimenterandet. När Sjölin slutade som programledare var det många med mig som sörjde en aning. Den stora fördelen med detta är väl att nu kan man se fram emot fler språksprakande romaner av honom!
19 06 2012 kl 11:07 f m
låter som en bok jag blir nyfiken på, tänkt på och glömt
01 07 2012 kl 3:46 e m
[...] Personliga pronomen av Daniel Sjölin [...]