Mord i sinnet heter deckarserien om kriminalaren Carol Jordan och psykologen Tony Hill på svensk tv. Den som skriver böckerna om dem är McDermid och det är en intressant författare. Denna gång är det en känd och omtyckt fotbollsspelare, Robbie Bishop, som blir förgiftad, samt ett terrordåd mot fotbollsarenan i Bradfield som står i fokus för Jordans enhet för grova brott. Dr. Hill har tvingats till sjukhusvistelse men kommer naturligtvis med sina profileringsantaganden ändå.
Jag följer troget tv-serien men det är första gången jag läser någon av böckerna. De som har producerat tv-serien har verkligen fångat karaktärerna och stämningen i böckerna på ett bra sätt. Man kände igen sig både i Jordans temperament och i Hills något tankspridda uppenbarelse. Även om det efter några avsnitt/böcker blir ganska förutsägbart när Hill är den som ska knäcka pusslet och någon i Jordans team nästan alltid råkar ut för stor fara. Det kan bli lite irriterande ibland när poliser med ganska god slutledningsförmåga helt plötsligt beter sig riktigt korkat och antingen utsätter sig för livshotande fara eller förstör utredningen. Ändå är det en deckare som har fångat mig och Hills resonemang med sig själv/brottslingen för att komma fram till profilen är alltid underhållande.
”Du är ingen novis”, sa Tony med låg men tydlig röst. ”Du skulle aldrig ha klarat det här om det var första gången, inte ens med nybörjartur. Inte med en person som hade så hög profil som Robbie. Och oavsett om du gjorde det av privata skäl eller därför att någon betalade dig, så har du gjort det förut.”
McDermid använder klassiska deckarknep med klipphängare som ska få läsaren fast och karaktärer som har mycket i sin ryggsäck att brottas med. Samtidigt finns det budskap i texten. Ett sympatiskt drag är att hon utmanar läsarens och samhällets fördomar. Jordan konstaterar med hjälp av Freud att ibland är en cigarr bara en cigarr, men undertexten är att man måste utmana sina invanda föreställningar om det är sanningen som ska fram. Det brittiska sättet att bekämpa terrorismen efter sjunde juli får sig en ordentlig känga ur den aspekten. Det är väl också klassiskt för deckare numera, att ha med en del samhällskritik.
