Flynn om människans mörka platser

Gillian Flynn är på mångas bloggar just nu, bl.a. eftersom hennes böcker ska filmatiseras. Dessutom råder det en samstämmig dyrkan av hennes böcker i bloggosfären. Senaste inläggen jag har läst är Calliope som skriver om tredje boken Gone Girl och enligt O som har läst Sharp Objects. Själv har jag ännu inte anslutit mig helt till Flynn-sekten. Jag gillade verkligen Sharp Objects och hade skyhöga förväntningar på Dark Places, inte minst eftersom en av favoritbloggarna har döpt sin blogg efter boken och den därmed borde vara fantastisk. Tyvärr gick luften ur lite grand. Dark Places är verkligen en bra bok, men inte fantastisk.

Libby Day var sju år när hon överlevde massakern av hennes familj då modern och två storasystrar mördades brutalt en vinternatt. Storebror Ben, 15 år, greps och dömdes för morden, bl.a. efter Libbys vittnesmål, och allt sedan dess har hon trots dessa minnen och trauman försökt att växa upp. Drygt 20 år senare har hon inte tagit sig för särskilt mycket i livet och pengarna från välgörenhet och en bok som skrevs om hennes upplevelser börjar ta slut. När hon kontaktas av en obskyr förening, ”The Kill Club”, som vill att hon ska medverka på ett möte där hon bl.a. kan sälja memorabilia från händelserna, tvingas hon åter besöka Darkplaces där hon försökt gömma undan sina minnen. Det visar sig att medlemmarna inte alls tror att Ben utfört morden och de vill att Libby ska assistera dem bl.a. genom att ta tillbaka sitt vittnesmål. Själv börjar hon tvivla på vad hon egentligen kommer ihåg och för första gången sedan den där fasansfulla kvällen, då hon räddade sig genom att gömma sig ute i snön och förfrös både finger och tår, besöker hon Ben i fängelset. Hon börjar lägga ett pussel både med sina egna tankar och minnen och med de uppgifter som hon lyckas få fram genom olika personer som fanns runt familjen då. Under tiden får läsaren också följa händelseutvecklingen som leder fram till morden.

Det som jag tycker är Flynns styrkor är hur hon skildrar småstaden och de invånare som lever där, vilka ryggsäckar de bär med sig och hur de präglas av klasstillhörighet och omgivningens (för)domar. Familjen Day lever på en gård med knappa resurser och deras far är en känd suput som inte kan bidra till dess försörjning. Det finns en uppgivenhet hos mamman och en känsla hos Ben att ständigt vara en förlorare som har stor betydelse för det som händer. Det går olika rykten om Ben och han umgås i suspekta kretsar som påverkar både hans självbild och andras syn på honom. Det är också tydligt hur det påverkar Libbys egen identitet när hon växer upp.

Precis som med debuten tycker jag fortfarande att Flynn är för ojämn för att jag ska bli helt såld. Vissa delar är verkligen strålande både i språk och känsla, men däremellan finns det också händelser och sammanträffanden som känns lite för långsökta. Jag kommer fortsätta läsa hennes böcker, men trots alla hyllningar kommer jag sänka mina förväntningar en aning i framtiden. Förhoppningsvis kan jag då bli mer positivt överraskad!