En seriemördare härjar vid Stureplan där han plockar upp sina offer som så småningom hamnar i resväskor som placeras i Stockholms parker. Till polisutredningen kopplas Althea Molin som är hemma i Sverige på rehabilitering. Hon är profilerare som i sitt förra uppdrag i New York överfölls av en mördare som gav henne både fysiska och psykiska ärr. När hon går arbetslös och skaffar sig bostad i Stockholm kontaktas hon av barndomsvännen Rickard som vill ha hjälp av hennes kunskaper.
Änglalik är von Schencks debutroman och tyvärr märks det. Det är en ganska kort deckare och det behöver inte vara någon nackdel, men det känns som att både personbeskrivningar och handling hade tjänat på lite mer utrymme. Historien är inte särskilt originell och därför hade jag velat ha mer ”kött på benen” för att bli engagerad i boken.
Althea brottas med sina tidigare tvångstankar som hotar att komma tillbaka till henne när mördaren börjar skicka MMS av henne till hennes mobil. Samtidigt får man en liten inblick i hennes tankar kring profilen. Hon blir irriterad när Gabriel, en av poliserna, har hittat en möjlig misstänkt trots att hon inte är klar med profilen. Som läsare blir man ju lite förvånad över att profilen skulle vara viktigare än att ta itu med personer som kan ha begått brotten. Altheas känsloliv och vardag avhandlas bl.a. i hennes vänskap med Emelie som jobbar på ett säkerhetsföretag.
Mycket av karaktärernas beteende känns stereotypt. Från början tvekar Althea att ta jobbet som profilerare i Stockholm och när hon väl gör det finns det naturligtvis några medelålders män i utredningsgruppen som är skeptisk till henne. Som tur är hittar hon några jämnåriga som är lite mer moderna och nyfikna på profilering. Dessutom får hon känslor för en av poliserna efter att ha levt singelliv ganska länge. Det är för mycket som är förutsägbart för att man ska bli intresserad av personerna i berättelsen eftersom de verkar följa mallen för hur man skriver deckare.
