Ännu en svensk deckarförfattare gör debut. Förlaget haussar författaren på omslaget genom att meddela att boken redan är såld till andra länder, innan den ens är släppt i Sverige. Troligen beror det på att det är en bra deckare, för det är det. Camilla Ceder är inte särskilt nyskapande, men det är en spännande historia. Nya mord kopplas ihop med händelser från förr och det knyts samman väl med Ceders berättarteknik.
Kriminalkommissarien heter Christian Tell och är ensamvarg. Han jobbar med ett team av buttra äldre polismän och yngre kollegor i en mångfald som är obligatorisk i nutida svenska deckare. Framför allt verkar det obligatoriskt att påpeka slitningarna i en sådan grupp. Så långt inga större överraskningar alltså.
Vittnet heter Seja Lundberg och hon blir intresserad av den döde man som hittas utanför Thomas Edells bilverkstad i närheten av hennes bostad. Hon blir också intresserad av Christian Tell. Deras relation kompliceras naturligtvis av att han utreder ett mord där hon är vittne. Seja inleder en liten privatspaning eftersom hon besitter vissa bakgrundskunskaper. Minnen från hennes ungdom flyter upp till ytan och som blivande journalist har hon svårt att hålla sig borta från fallet.
Ceder är verksam som kurator och det märks i hennes skrivande. Personernas innersta tankar tar stor plats, vilket bidrar till karaktärernas trovärdighet. Allt från olycklig kärlek och ensamhet till dödsångest drabbar huvudpersonerna och Ceder beskriver det med inlevelse. Emellanåt infinner sig en känsla som liknar den jag får av Åke Edwardsons böcker. Språket påminner ibland och tekniken att blanda förr och nu är något som Edwardson också använder sig flitigt av. Dessutom utspelar sig berättelsen i Göteborg vilket tilltalar mig som västsvensk lite extra eftersom miljöerna är bekanta.
Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009
