Under andra världskriget följer svenska folket nyhetssändningarna i radio med spänning och fruktan. Finlands sak är vår när Sovjetunionen anfaller och är man kommunist kan man räkna med tillmälen och eventuellt arbetsläger. Det startas frivilligkårer som ställer upp på Finlands sida och dessa stöds av flera i etablissemanget som inte är nöjda med den svenska neutraliteten. På våren 1940 genomförs ett brandattentat mot den kommunistiska tidningen Norrskensflamman i Luleå. Fem personer, varav två barn, dör i terroristdådet som har haft stöd av uppsatta militärer, journalister och tjänstemän.
Ljungberg gör ingen ”Marklund” när hon skriver om svensk terrorism. Hon är tydlig med att hennes berättelse inte är autentisk utan endast inspirerad av en verklig händelse. Hon visar också att det kan vara minst lika effektivt för att skildra en verklighet. I boken följer läsaren journalisten Paul Wilhelmsson som är med och planerar och utför sprängningen av Norrskensflammans lokaler. Det är ett porträtt av en terrorist som tappar känslan för vilka medel som är tillåtna för att försvara viktiga ideal. Kommunistskräcken är påtaglig i norra Sverige och grannar som misstänks för landsförräderi betraktas som potentiella fiender.
Han visar in Wilhelmsson i ett rum fyllt av pärmar. Drar ut en och slår upp den på måfå, ögnar igenom texten, sätter ner fingret och låter Wilhelmsson läsa. Ragnar Ylitalo, hemmansägare. Starka kommunistsympatier. På nästa rad står det: Gunnar Spik, skogsarbetare, prenumererar på Flamman, svåger till Herman Juuto (se dito). Namnen fyller sidan. Wilhelmsson bläddrar. Här måste finnas tusentals namn. Vissa har små tecken framför. Wilhelmsson lyfter blicken och ser på bokhyllorna med pärmar.
- Det här, säger Dahlström, är framför allt Liljegrens förtjänst. Här inne finns namnen på alla som har kommunistsympatier i länet. Detta är en del av arbetet med att få folk överförda till interneringslägren.
Han tänder en cigarett och drar in djupt.
- Uppdragsgivaren är Milostabens personalavdelning. I arbetet ingår kontroll av Flamman och det har diskuterats hur Flamman ska kunna oskadliggöras.
Berättelsen varvas mellan händelseförloppet fram till attentatet och rättegången mot attentatsmännen. Wilhelmssons tankar upptas förvånansvärt lite av själva aktionen. Wilhelmsson är idealist och berörs av Finlands situation, medan dådet på Flamman är mer en praktikalitet. Han reflekterar mer över beteendet hos människor i hans närhet, bl.a. hustrun Inga som han känner en ömhet för, mer som en vän vars förtroende är viktigt för honom.
Som läsare får man verkligen känslan för hur det var att leva i krigets skugga i Sverige under 1940-talet. Ljungberg skildrar det på ett sätt som känns historiskt riktigt utifrån den tidens världsbild. Bilden av hur en idealist låter sig dras in i en konspiration och förvandlas till terrorist är trovärdig och säger också något om vår samtid.
Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009
