Alan Turing var en excentrisk matematiker som under andra världskriget tog fram metoder för att knäcka nazisternas hemliga koder. Han lade också en idémässig grund för utvecklandet av den moderna datamaskinen. Lagercrantz bok handlar om Turing, men framför allt om Leonard Corell, polisen som utreder Turings död som verkar vara självmord. Corell som själv haft matematiska färdigheter blir intresserad av Turings öde, både som privatperson och vetenskapsman. Turing var homosexuell och därmed utsatt för förföljelse eftersom det var olagligt i Storbritannien. Det råder en jakt och en paranoia gentemot homosexuella som anses vara en risk för rikets säkerhet med sin läggning.
Man kan nöja sig med att beskriva Syndafall i Wilmslow som en dramatisering av Turings liv och en spännande pusselroman. Vill man veta lite mer om matematik och spioner under andra världskriget så får man sitt lystmäte med boken. Boken balanserar emellertid också mellan framstegsoptimism och en nedslående känsla av begränsningar. Det är i mitt tycke kanske dess främsta behållning. Både Turing och Corell lider av att ha blivit beskurna och inte kunna leva sina liv som de ytterst drömmer om. Turing utsätts för misstänksam granskning p.g.a. sin sexuella läggning vilket hindrar honom i karriären. Corell lider av dålig självkänsla som är lätt att känna igen sig i. Det gäller både i sitt yrkesliv och i det privata. Han försöker med stor vånda ta mod till sig att bjuda ut Julie som jobbar i klädbutiken, men betraktar henne mest på avstånd. Farley som har jobbat med Turing och är satt att ta reda på vad Corell har lyckats få veta vid Turings död beskriver polismannen:
Polisens sätt att ena stunden verka världsvan och lite storslagen, och i nästa bortkommen och vilsen, fick Farley att erinra sig känslan från de där åren av att vara oförlöst, att bara i brottsstycken eller i enstaka scener få vara den man ville. Ett ögonblick hade han till och med tänkt med saknad på sin egna gamla osäkerhet, precis som något viktigt gått förlorat när han vuxit in i sin personlighet och blivit den självsäkre konversatör han var idag…
Lagercrantz återkommer hela tiden i berättelsen till upplevelser som lägger hämsko på karaktärerna. Det kan vara föräldrarnas beteende, mobbning under uppväxten eller annat som påverkar synen på den egna personen. Budskapet är ändå i någon mån positiv. Det som man ser som sin egen otillräcklighet kan vara något andra ser upp till. Corell betraktas mer positivt i andras ögon än i hans egen självbild. Corell visar prov på både mod och slutledningsförmåga när han nystar i Turings historia, vilket får andra i hans omgivning att höja på ögonbrynen. Genom att ta vara på sina drömmar och stå för de ideal man har visar också berättelsen att man växer som människa i andras såväl som i sina egna ögon. Lite romantiskt men också ganska hoppingivande.
Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009
