Den assisterande stadsläkaren i Uppsala, Stig Ekeberg, har fått den något tvivelaktiga uppgiften att ha uppsikt över stadens prostituerade. Tillsammans med polis patrullerar han stadens gator nattetid och en gång i veckan tar han emot dessa ”offentliga” kvinnor för ”besiktning”. En dag vädjar en ung kvinna som nyss kommit till staden, Sara Kristina Olofsdotter, om hans hjälp.
God morgon och ett ansikte skärt och lite svullet som ett nyläkt sår: är det herrn som är doktor och ingenting hade han egentligen att säga henne denna första morgon, han förstod inte då att hon stått där och väntat på honom, kanske i timmar, medan orden vändes som småsten i hennes mun.
Mötet med kvinnan som får hjälp med en av bieffekterna med att försörja sig som prostituerad, blir början till en svår period för Ekeberg. Han märker hur känsligt det är att associeras med dessa tabubelagda ting som dessutom är olagliga. Ryktena går och en tystnad fortplantar sig kring honom både i läkarkretsar och i relationen till hans hustru. Larsmo har skickligt beskrivit svårigheten med dessa tabun genom att inte alltid skriva rent ut vad karaktärerna ser och upplever. Det ger en känsla hos läsaren som blir tydligare än om allt hade redovisats i detalj.
Sara Kristina får flera gånger ta tag i sitt liv för att leva upp till sin devis: Jag vill inte tjäna. På samma sätt tvingas också Ekeberg hitta nya vägar för att återupprätta sitt renommé som läkare och sin roll som familjefar. Möjligen hittar han kraft i bekantskapen med den unga kvinna som han själv räddar.
Berättelsen skildrar ett Sverige i slutet av 1800-talet som inte liknar dagens. Synen på sexualitet är en annan. Klasskillnaderna är påtagliga och den starkes rätt mot den svage kan ta otäcka uttryck. Behandlingen av kvinnorna är praktisk från myndigheternas sida och mycket nedlåtande från de som utnyttjar deras tjänster. Ekeberg sätts på prov som läkare när han måste välja mellan att följa lagen och sitt samvete. Det är en stark historia om samhällets skuggsida och mänsklig moral.
