Polisen tillåter kriminalitet i utbyte mot en tjänst som infiltratör inom den organiserade brottsligheten. Ingen kan spela kriminell som en riktig kriminell och man värvar tjallare på häkten och fängelser. Det är temat i Roslund och Hellströms femte spänningsroman.
Med en förfalskad bakgrund som ger respekt i kriminella sammanhang har Piet Hoffmann avancerat så långt som man kan i den polska narkotikaorganisationen Wojtek. I nästan tio år har han varit polisens öron och ögon och kontrollerar den svenska grenen av Wojtek, som planerar att ta över försäljningen av amfetamin på svenska fängelser. Han har nyss varit inblandad i ett mord på en annan infiltratör vid en knarkaffär, men sanningen begravs av högsta polisledningen. Hoffmann, eller Paula som är hans kodnamn i den lilla kretsen som styr hans verksamhet, ska sättas i fängelse för att kunna slå ut den narkotikahandel som finns där och ersätta den med polskt knark. På Wojteks fråga hur han ska gå till väga svarar han: ”med tulpaner och poesi”.
Hoffmann lever ett dubbelliv och hans familj, frun Zofia och sönerna Hugo och Rasmus, vet ingenting om hans uppgifter som agent för polisen. Operationen som han planerar är mycket riskfylld, att avslöjas som infiltratör inne på en anstalt innebär en säker död och en uppdragsgivare som kommer förneka all kännedom. Förberedelserna inför fängelsevistelsen är minutiösa för att så långt som möjligt undvika ett misslyckande. I det skarpa läget inser Hoffmann hur mycket som står på spel och planerar för familjens framtid ifall han skulle råka på problem.
Han öppnade den tomma förvaringsboxen med en av sina två nycklar och la ner ett brunt och ett vitt kuvert, låste och klev någon minut senare in i bilen och körde mot Södermalm och Hökens gata.
Han såg på dem igen, han skämdes så.
Han hade passerat gränsen. Två pojkar han älskade mer än något annat i baksätet och amfetamin och nitroglycerin i bagageluckan.
Han svalde, de skulle inte se att han grät, han ville inte det.
Kommissarie Ewert Grens brottas med andra kval och drunknar nästan i känslor av sorg och skuld efter hans hustrus bortgång. Han städar undan sin kära Siw Malmkvist-samling samtidigt som han utreder det mord som han inte vet att Hoffmann har fått immunitet från. Så småningom börjar Grens förstå att något inte står rätt till och blir tvungen att skärpa sig för att reda ut fallet.
Det är spänning rakt igenom de nästan 600 sidorna och även om Hoffmann äger nästan övernaturlig förmåga att förutspå omgivningens agerande bjuder handlingen på överraskningar. Dessutom bjuder författarna som vanligt på aktuell kritik och diskussion kring samhällets och myndigheternas syn på brott, straff och kriminella personer.
Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009
