Återvinning: Någon vakar i natten

En olycka inleder denna bok som kretsar kring familjen Doyle. Efter det att Tip, en av f.d. borgmästaren Bernards två svarta adopterade söner, räddas av en okänd kvinna från att bli påkörd av bilen som dyker upp i snöovädret, följer ett händelserikt dygn. Tip och hans bror Teddy är moderlösa sedan barndomen, men den dramatiska händelsen som sker efter ett tal av politikern Jesse Jackson får dem att fundera över sin bakgrund och framtid. Den okända kvinnan visar sig stå närmre familjen Doyle än de vetat om och hennes osjälviska handling blir mer förståelig. Kvinnans 11-åriga dotter, Kenya, lämnas ensam vid olycksplatsen och det blir självklart för Doyles att ta hand om henne medan mamman väntar på operation.

Mötet med Kenya rör om i en familj där fadern har politiska ambitioner för sina söner, men de har själva andra drömmar. Tip lever för sina fiskar som han har ett stort vetenskapligt intresse för. Teddy hyser en stor religiös övertygelse, något som har utvecklats mycket i hans nära relation till moderns morbror, fader Sullivan. Bernard har en komplicerad relation till sin biologiska son Sullivan som bidrog till hans fall från posten som Bostons borgmästare. Sullivan dyker upp på trappan till deras hus samma dygn som olyckan, efter att ha arbetat som volontär i Afrika under flera år. Genom Kenya och i speglingen av hennes liv får vi veta mycket om dessa personers drömmar, hemligheter och känsloliv. Beslut och händelser i det förgångna får stor verkan i nuet och oftast finns det samband som har med etnicitet, kön och klass att göra.

Det största felet med Någon vakar i natten är att den är för kort. Patchett ger sina karaktärer liv och som läsare vill man veta mer om dem och hur deras liv gestaltar sig, även om avslutningen ger en viss tillfredsställelse i den riktningen. Min favoritpassage i boken är när Tip visar Kenya sin arbetsplats där han bl.a. arbetar med att systematisera en mängd fisksorter. Därefter ger sig Kenya ut på en löpträning och visar prov på stor talang, deras fascination och uppskattning inför varandras intressen och färdigheter är påtaglig. Det knyter också ett starkt band mellan dem.

Hur kunde det kännas att redan som elvaåring veta att man kunde uträtta något stort? Det var vad Doyle hade önskat av honom och hans bror, vad fader Sullivan hade önskat: en uppgift, en kallelse. Tip trodde att han hade funnit den i sina fiskar med det gick inte att jämföra med det här. Kenya som löpare var en ren begåvning: styrka, grace, koncentration, och det konstiga var att Tip trodde att hennes skicklighet måste vara överförbar. Det var inte bara att han såg henne springa, han såg också vem hon var. Det verkade fullständigt rimligt att tro att hon kunde ta den energin och lägga den på vad som helst.

Patchett skriver på ett mycket inbjudande sätt. Hennes sätt att låta personerna utveckla resonemang kring olika stora frågor är skön läsning. Med små antydningar låter hon också läsaren veta att nya saker kommer avslöjas längre fram i boken som gör att man fastnar. I efterhand kan det också vara en lustig parentes att hon nästan förutsåg Obamas valseger, dels i form av en skylt och dels i vissa personlighetsdrag hos en av bröderna. Också den dubbelhet som de svarta bröderna i en vit familj upplever känns igen från presidentens självbiografi.

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009

 

About these ads