I det lilla danska kustsamhället Marstal kretsar livet kring havet och sjöfarten. Männen försvinner i stora skaror iväg över havet och kvinnorna sköter livet i byn. Barnen saknar sina fäder och drivs på samma gång av en längtan att få följa i deras spår. Under 100 år och 700 sidor får man följa människorna i krig och fredstid. Berättelsen tar sin början i slesvig-holsteinska kriget 1948 där flera danska flottister tas som krigsfångar efter att deras skepp sänkts av tyska trupper. Det är en ganska humoristisk inledning som sätter tonen i boken som präglas mycket av magisk realism och absurda sammanträffanden.
Carsten Jensen är en skicklig berättare som låter sina karaktärer uppleva äventyr och dramatiska händelser. Det gör att man som läsare drunknar i sidorna och grips av människornas öden. Till en början känns personteckningen både lite parodisk och stereotyp, men ju djupare man dras ner mellan bokens pärmar så upptäcker man fler sidor hos karaktärerna. Det gör också att man får en relation till dem och berörs av deras lycka, lidande och sorg.
Karaktärerna avlöser varandra som huvudpersoner och vi får följa dem när 1800-tal går över i 1900-tal och två världskrig följer på varandra. Det är förändringarnas tid, men vissa saker förblir ganska likt. Havet är ständigt närvarande, liksom mycket av människornas bryderier och drömmar. När boken kommer i hamn på slutet knyts berättelsen ihop på ett vacker sätt som trots att det utspelas på 1940-talet säger en hel del om vår egen samtid. Tack vare satsningen på nordisk litteratur i år har jag hittat en dansk författare som jag säkert kommer läsa mer av!
12 09 2012 kl 11:16 f m
Jag försökte läsa den tidigare i år, men blev för arg vid sekvensen med hunden där i början och vägrade läsa vidare.
12 09 2012 kl 8:02 e m
Nej, jag håller med om att det inte var helt lättsmält. Men senare i boken hamnar händelsen i lite annat ljus också. Det finns fler scener som är både upprörande och brutala, men det finns oftast en sens moral eller konsekvens av dem.
12 09 2012 kl 9:05 e m
En riktigt fin roman som jag njöt av en regnig sommarvecka för två år sedan. Jag tänker på ngt sätt på regn när jag läser om den.
http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.se/2010/07/vi-de-drunknade.html
12 09 2012 kl 9:30 e m
Ja, det är i alla fall mycket vatten inblandat.
12 09 2012 kl 9:25 e m
Det låter som en annorlunda historia. Inte fel!
12 09 2012 kl 9:31 e m
Ja, det tycker jag. Det är trevligt när man råkar på lite berättelser som känns lite annorlunda mot annat man har läst.
02 10 2012 kl 9:44 f m
[...] Vi, de drunknade av Carsten Jensen – 5 [...]
07 10 2012 kl 2:15 e m
[...] Danmark: Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet Carsten Jensen: Vi, de drunknade [...]