Vad skulle hända om Usama bin Ladin skulle bosätta sig i en svensk förort och genom gudomlig försorg begåvas med svenskspråkighet? Hur skulle en fanatisk terroristledare förändras av mötet med det svenska, liberala samhället? I Lena Anderssons Slutspelat är det den ökända terroristen Vladimir Ibn Nilad (lös anagrammet i efternamnet) som tillsammans med sina lojala vänner slår sig ner i en lägenhet i Tensta. Där planerar de nästa dåd som ska utplåna den världsliga mänskligheten för att komma till paradiset.
I Stockholm rakar Vladimir av sig skägget och går på gatorna som en vanlig man. Han lockas att se en Beckettpjäs och träffar därefter Kristina som är både prostituerad och intellektuell. Han dras till Kristina och upplever en stark konflikt mellan kärleken till Gud och kärleken till kvinnan. Kristina är inte troende men är beredd att ompröva vissa sanningar för Vladimirs skull.
Vladimirs vistelse i Stockholm blir inte som han har tänkt sig och de föreställningar han har burit med sig om livet efter detta kommer också på skam. Det är både religionskritik och ett försök att tränga in i terroristens psykologiska tillstånd. Under ytan uppfattar man också ett hopp om att även de mest extrema motsatser kan mötas och hitta godhet och kärlek hos varandra. Perspektiven vrids och vänds på t.ex. i Vladimirs möte med journalisten som hyllar den liberala demokratin men som inte står för den liberala politiken. För Vladimir kan det inte finnas olika tillåtna sanningar om det redan finns en gudomlig.
Vilket nedslående drag hos demokratin, att en valbar ledare inte kunde uppvisa ansiktsbehåring. Det var bara en känsla hos väljarna, en förnimmelse om något ohederligt byggd på empiri och avlagrade fördomar samt slutsatser som inte höll reda på vad som var det ena och vad som var det andra. Men folkets förnimmelser måste ledarna vörda och krypa för. Den som mött Gud däremot visste vem som var skickad att bestämma. Hur genant var det inte att ledare gjorde sig till folkets dressyrhundar.
I den hårdföra terroristcellen ryms mer tvivel än vad som är nyttigt för deras sak. Religiösa regler, attribut och föreställningar ställs på ända. Ett exempel är när Awazazir ifrågasätter alla nakna jungfrur som väntar i paradiset på martyrerna.
- Och det krävs enorma mängder flickor i himlen för att var och en av oss ska få vår beskärda del. De är med nödvändighet engångsartiklar och därför fordras för många för att det sa gå ihop. Jag frågar mig vidare: varför är det så bra att kvinnorna är nakna där, när vi vill att kvinnorna här inte ska få visa ens lillfingrets nagel? Och vart försvann deras kläder? För att komma ifråga måste de haft på sig en hel del.
Vladimir svarar att:
- Det är barnsligt att ställa sådana frågor. Att vara så konkret. Vi talar om Guds verk och Guds mysterium. Självklart är inte kläder ett problem för den som är utanför och bortom skapelsen.
Slutsatsen blir att paradiset är något som finns i våra föreställningar och endast där. Så småningom kommer människan skapa sig sitt paradis och kanske är vi redan där. Det blev inte bättre än så här…
