Zlatan?

När jag igår skrev ett inlägg på Litteraturmagazinet om dagens nomineringar till Augustpriset tänkte jag nästan ta med Zlatan-biografin som kandidat, mest på skämt. Det visade sig att den tydligen på allvar kunde bli nominerad. Jag missunnar inte Ibrahimovic/Lagercrantz lovorden, med tanke på hur många som tack vare biografin har läst sin första bok. Men jag är väl lite tveksam till om den håller Augustpriskvalitet. Sedan att det är den enda boken bland de 18 nominerade som jag har läst…

Ingen av mina tips eller förhoppningar slog in, men Ingenbarnsland har jag tänkt läsa någon gång. Johannes Anyuru blev jag mer nyfiken på när jag nu insåg att det var prosa och inte poesi. Det ökar chanserna en hel del att jag faktiskt kommer att läsa den. Av barn- och ungdomslitteraturen hade jag fått med mig en bok hem från mässan; Jag är världen. Sara Stridsbergs barnboksdebut som jag trodde skulle få en nominering blev utan, men hon finns med bland skönlitteratur istället.

Jag har ingen känsla för vilka tre böcker som kommer tilldelas priset, men den 26 november står det i alla fall mellan följande:

Skönlitteratur

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Norstedts
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Norstedts
Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling, Natur och Kultur
Springa med åror av Cilla Naumann, Bonniers
Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz av Göran Rosenberg, Bonniers
Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, Bonniers

Facklitteratur

Det enda könet av Katrine Kielos, Bonniers
Ur regnskogens skugga av Daniel Rolander, James Dobreff, Helene Schmitz, Arne Jönsson, Max Ström
Det står ett rum här och väntar på dig - Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Norstedts
Den amerikanska höger. Martin Gelin, Natur och Kultur
Jag är Zlatan Ibrahimovic av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Bonniers
Sanningens vägar – Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen, Bonniers

Barn- och ungdomslitteratur

Only väg is up av Emmy Abrahamson, Rabén och Sjögren
Jag blundar och önskar mig något av Moa-LinaCroall, Alfabeta
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum, Bonnier Carlsen
Elin under havet Sofia Malmberg av Raben och Sjögren
Jag är världen av Mårten Melin, Pegas
ABC å allt om D av Nina Umaja, Bonnier Carlsen

Vilka blir Augustnominerade?

Knappt har man hämtat sig efter att nobelpristagaren i litteratur har tillkännagivits, förrän det är dags att få reda på vilka som nomineras till Augustpriset. Tidningen Vi Läser har just nu en omröstning där man kan föreslå vilka böcker som förtjänar en nominering i skönlitterära klassen. Inte helt oväntat leder just nu en viss Gardell som är i ropet… Själv föreslog jag Rekviem för en vanskapt av Mattias Hagberg. Dessutom håller jag en tumme för Mamman och havet i barn- och ungdomsklassen. Svaren kommer den 22 oktober!

I fyra par skor – Detta Prada

Ibland försöker jag välja en bok som på beskrivningen inte riktigt hör till genrer som jag vanligen läser. I fyra par skor är en sådan. På baksidans beskrivning kan man bl.a. läsa att det är ”en underhållande samtidsroman med filosofiska undertoner” och att ”i boken sammanvävs fyra människors liv i Stockholm.” Jag fick boken ur författarens hand på bokmässan och det gjorde mig naturligtvis lite mer öppen för att läsa den.

Boken kretsar kring fyra personers liv och dessa har, eller får, olika relationer till varandra. Fabio har lämnat sitt liv som universitetslektor i Buenos Aires. Han är gift med Elektra som arbetar som PR-konsult. Elektra får ett uppdrag hos Peder von Essen, en gammal skolkamrat, som är ung VD. Jackie är Peders tonårsdotter från ett tidigare förhållande, via pappan och Elektra får hon Fabio som privatlärare i spanska.

Till en början är jag inte så intresserad av de fyra personernas liv, då jag mest uppfattar boken som en skildring av deras ganska ytliga liv. Men jag dömer lite för tidigt då det utvecklar sig till en berättelse om identitet som utgår från många olika delar av livet; arbetet, relation mellan förälder och barn, familjebildande, litteratur m.m. Just skildringen av hur personerna utsätts för olika händelser och avslöjanden från det förflutna som får dem att ompröva och omskapa sin identitet är bokens styrka. Alla fyra brottas med sin egen självbild som inte riktigt stämmer med det ideal eller de drömmar som de bär. Relationen till föräldrarna, som inte är oproblematisk hos någon av dem, finns hela tiden med som en viktig bakgrund och förklarar delvis deras osäkerhet och oförmåga att vårda sina band till människor som är viktiga för dem.

Fabio och Elektra försöker få barn, men då det inte lyckas tär det på deras förhållande. När Elektra återser Peder uppstår en attraktion som får henne att grubbla över sin relation. Fabio märker av Elektras förändring och känner sig bortstött. Samtidigt har han upptäckt saker om sin uppväxt som gör att han längtar tillbaka till Argentina för att få visshet. När han möter Jackie och får bidra med sin intellektuella förmåga väcker det något inom honom som han inte riktigt kan identifiera. Jackie som ser sig själv som ganska konstig söker sig till ytliga jobb som modell och eskort, men inser efter hand sin egen intelligens som hon gärna vill att hennes pappa också ska se. Peder har inte mycket tid för sin familj, samtidigt som han driver etiska frågor inom sitt företag. Han beskrivs som gränslös av flera andra karaktärer i boken och hamnar i en situation där varken familj, medarbetare eller älskarinna trivs med honom.

Även om jag tycker att boken är lite ojämn emellanåt, så sugs jag in i berättelsen och det blir en ganska bra läsupplevelse. Det blir ibland lite mycket samtida detaljer och förvecklingar mellan karaktärerna för att jag ska köpa det helt och hållet, men boken har andra kvaliteter som väger upp det.

Gift för nybörjare

Halldór bor ihop med Dísa i en lägenhet i Reykjavik. De är inte tillsammans, men har ett band mellan sig som gör att de behöver varandra. Dísa har förlorat ett barn i en trafikolycka och lever ett ganska självdestruktivt liv. Halldór har inte något liknande trauma, men har ändå svårt att ta sig för något. Istället blir han ofta sittande i lägenheten. När Dísa tar hem den giftiga sommarcypressen väcks ett intresse hos honom för hur giftiga växter påverkar människor. Han börjar bl.a. experimentera på sig själv genom att koka te på sommarcypressen. Hans verklighetsbild börjar vackla, han blir instängd i lägenheten utan möjlighet att ta sig ut och har svårt att hantera förhållandet till Dísa.

Eiríkur Örn Norðdahls roman om Halldór, Dísa och hennes relation till genusvetarstudenten Högni, är en fantastisk berättelse om tre människor som lever självutplånande liv, men kämpar för en tillvaro som de kan greppa. Språket innehåller en känsla för detaljer och en något sarkastisk form av humor. Eftersom jag vet att författaren är islänning till ursprunget så tycker jag mig se vissa likheter med andra isländska berättare, t.ex. Hallgrímur Helgason. Huvudpersonerna lever vardagliga liv, men hamnar också i tillstånd av existentiella funderingar.

Det spelar ingen roll hur man kämpar, man slutar alltid där någon annan har tänkt att man ska sluta, där likaväl som någon annanstans, någon helt annanstans än man själv tänker sluta. Föreställningen om att man råder över sitt eget liv är ren idioti, så galen att det gränsar till något slags autistiskt tillstånd att hålla fast vid den. De variabler som kommer in och styr varje individs liv är så oändligt många, och mycket få av dem har någonting med individens vilja att göra.

Emellanåt blir Halldórs upplevelser ganska drömlika och som läsare vet man inte alltid om man befinner sig i romanens verklighet eller i hans fantasi. Giftet som han brukar gör att själva berättelsen blir hallucinatorisk.

Gift för nybörjare fick jag ur författarens hand på Bokmässan och det är jag tacksam för. På det sättet upptäckte jag ytterligare en isländsk berättare som jag gillar!

Missa nu inte heller Norðdahls ljuddikter som jag länkade till i förra inlägget!

Ljuddikt på isländska

På Bokmässan träffade jag författaren Eiríkur Örn Norðdahl och fick bl.a. ett exemplar av hans roman Gift för nybörjare. Inlägg om boken kommer lite senare, men jag ville också dela med mig av upplevelsen att höra hans ljuddikter på isländska. På bloggambassadörernas rum läste han tre av sina dikter som utgår från diktatorer. Den som han läser ovan är Swing Ding (Deng Xiaoping) som vi dessutom fick höra på tyska som bonus! Fler dikter går att höra på Youtube och jag rekommenderar att lyssna på några av dem!

Hungerspelen

Hungerspelen tar sin utgångspunkt i en ganska dystopisk värld. Efter den stora apokalypsen har riket Panem, med 12 distrikt, bildats i det som tidigare var Nordamerika. I tolfte distriktet lever Katniss Everdeen med sin familj och när den årliga uttagningen till Hungerspelen sker, anmäler hon sig frivillig till tävlingen. Hungerspelen samlar två unga deltagare från varje distrikt, den som vinner spelen är den som överlever. Det är dokusåpa där kamp på liv och död har blivit en sorts obligatorisk underhållning. Katniss har försörjt familjen bl.a. genom jakt och besitter en del egenskaper som kan komma till nytta i tävlingen.

Collins är skicklig på att bygga upp spänningen i romanen och dessutom få in en hel del samhällskritik. Några av deltagarna i Hungerspelen lyckas behålla sina mänskliga egenskaper trots de extrema omständigheterna som tävlingsledarna placerar dem i. Det är intressant hur dessa personer kämpar för att upprätthålla civiliserat beteende utan att samtidigt göra sig till offer för förtryckarnas spel. Att leva under en regim som förtrycker människor kan innebära en balansgång mellan att hålla kvar vid mänskliga värden och till viss del anpassa sig för att överleva.

Det är nästan ofrånkomligt att jämföra Hungerspelen med den andra stora ungdomsserien Twilight, även om jag tycker att det är orättvist mot Collins berättande att ställa det mot Meyers. Visserligen har Hungerspelen vissa likheter med andra berättelser, men jag tycker att Collins har skrivit en originell berättelse som inte följer mallarna för en ungdomsroman med romantiska inslag. Karaktärerna är gudskelov inte heller lika stereotypa som Bella och de andra i Twilight. Katniss är en cool tjej som skapar relationer med både tjejer och killar utan att för den skull tappa sin självständighet.

Jag kommer läsa del två och tre också så småningom, med Twilight räckte det med ett kapitel…

Bokkavalkad

En boknörd måste ha starka armar för att kunna bära hem alla böcker. Utfallet på bokmässan blev helt överväldigande, jag fick bära hem närmare 50 böcker. Nej, de får verkligen inte plats i bokhyllan. Nej, jag behövde inte fler böcker. Nej, jag har inte läst de böcker som redan står i hyllan. Nej, jag kommer antagligen inte läsa alla dessa nya böcker. Vaddå då? Vad ska man göra när böcker kastas på en? Förlagen var verkligen generösa mot oss bloggambassadörer och endast en bråkdel av böckerna som jag släpade hem har jag köpt själv. Här kommer en liten bildkavalkad av alla böcker:

Här är merparten av böckerna som förlagen ville ge bloggambassadörerna vid bloggminglen. Förlagen som bidrog var bl.a. Hoi, Gilla, Ramus, Collings, Thorén & Lindskog, Excess, Bonnierförlagen, Forma Books, Månpocket, Massolit, 2244, Bazar, Mimer, Kalla kulor, Wahlström och Widstrand, Mix, Styxx, Rabén och Sjögren.

Barnen behövde ju också få ut lite av bokmässan som deras föräldrar åkte på. Även här är ett par gratisböcker från Hegas förlag. Dessutom köpte vi några böcker från Olika och Sagolikt förlag.

Lite satiriska serier blev det också. Mats Jonsson, Nanna Johansson, Sara Granér och Liv Strömqvist köpte vi från Galago, Hallongrottan och ABF:s montrar. En snygg tygpåse till det!

Som om det inte var nog så kompletterade jag lite under söndagen med tre böcker till, riktiga vill-läsa-böcker!

Återvinning: Utrensning

Så här dagen innan Bokmässan drar igång kommer en repris på Sofi Oksanens brutalt läsvärda bok, som tidigare recenserats på bokbloggen.com 2010. Det är min personliga favorit när det gäller nordisk litteratur utom den svenska. Norden är tema för årets bokmässa och imorgon är det alltså äntligen dags!!!

Aliide Truu hittar en dag en ung och medtagen kvinna utanför sitt hus på den estniska landsbygden. Efter mycket tvekan angående kvinnans ursprung och ärende hjälper hon henna in. Zara som kvinnan heter har inte hamnat hos Aliide av en slump, de är främlingar med gemensamma rötter. Zara som är på flykt från sin hallick håller till en början inne med uppgifter som tvingar den äldre Aliide att minnas sitt fasansfulla förflutna.

Aliides egen förmåga till rädsla var något som borde ha hört till en förgången tid. Hon hade lämnat den bakom sig och den hade ingenting att göra med några stenkastare. Men nu när en främmande flicka befann sig i hennes kök och spred ut sin nakna rädsla över vaxduken kunde hon inte torka bort den som hon borde ha gjort, i stället lät hon den slinka in mellan tapeten och det gamla klistret i gliporna som fanns kvar efter gömda och senare förstörda fotografier. Rädslan slog sig ner som i ett välbekant hus. Som om den aldrig hade varit borta. Som om den bara hade varit på besök någonstans och återvänt hem till kvällen.

Det självständiga Estland på 1990-talet möter sovjetrepubliken Estland efter andra världskriget genom de två kvinnornas gestalter. Under andra världskriget ockuperas Estland när Aliide är en ung kvinna. Hela tiden lever hon i skuggan av sin vackra och skickliga syster Ingel. Hon är kär i sin svåger som är ”vit” motståndsman, men hamnar själv i det röda lägret och träffar en hängiven kommunist. Det stalinistiska förtrycket med angiveri, brutala förhörsmetoder och arresteringar drabbar Aliide och hela familjen. Aliide bär en stor skuld trots att hon är offer.

Zara som är uppvuxen på andra sidan kontinenten i Vladivostok, träder in i vuxen livet ungefär samtidigt som kommunistsystemet brakar samman. En ny tid är kommen där unga drömmer om väst och allt är möjligt att sälja. Många unga kvinnor hamnar i traffickingnätet som styrs av maffian som tagit över säkerhetstjänstens förtryck.

Allt upprepade sig. Trots att rubeln var utbytt mot kronan, att stridsflygplanens turer över hennes huvud hade minskat och officersfruarna sänkt sina röster, trots att självständighetssången tonade ur högtalaren i Långe Hermann varje dag, kom det alltid en ny kromläderstövel, det kom alltid en ny stövel, likadan eller olik, den trampade på samma sätt över strupen.

Utrensning är en roman som griper över mycket och är oerhört gripande. Den skildrar både Estlands traumatiska historia och två kvinnor som inte knäcks trots övergrepp och förnedring. Istället plockar de fram en inre styrka för att ta kontroll över sina liv. Oksanen är redan en stor författare som i unga år nämns som en framtida kandidat till Nobelpriset. Efter att ha läst Utrensning är jag inte förvånad. Hon växlar mellan outtalat och poetiskt språk till rakt och brutalt, anpassat efter den situation som beskrivs och den karaktär som är huvudperson i handlingen. Förutom att Oksanen visar på stor berättarkonst tar hon också upp angelägna teman som är avgörande för människan och mänskligheten.

Återvinning: Jag var en arier

I en parallell verklighet har nazi-Tyskland vunnit andra världskriget och hela Europa lever i det tredje Riket. Thomas och Karin lever som par i 1970-talets nazi-Sverige och umgås i de ledande kretsarna. Thomas som arbetar som sportjournalist, är son till Kurt Robladh som är vän med führern. Efter Hitler, eller Den Gamle, har Albert Speer tagit över som ledare för Riket. Han har lyckats bygga ett välordnat och framgångsrikt samhälle efter ”befrielsekriget”. Sverige är ett av de mest pålitligaste länderna i Hitlers imperium och svenskarna ser också sig själva som urgermaner och förebilden för arier.

Sverige, det var en bundsförvant att räkna med. Sverige hade alltid varit en klippa, neutrala under kriget och kanske inte så samarbetsvilliga i början men ju närmare segern och fredsslutet, desto mer realistiska. Ett duktigt folk som gjorde upp på gatorna, sedan rättade sig förlorarna in i ledet. Utan Sveriges stålhårda, pålitliga stöd och rikliga naturtillgångar hade Riket inte kunnat vara vad det är idag, resonerar Speer.

Thomas får möjlighet att intervjua en f.d. straffånge och författare, Jan Sundberg i sin serie om idrottsminnen. I och med kontakten med Sundberg stöter han på allt fler uppgifter om vad som egentligen hände under kriget och i utkanten av Riket. De judar som överlevde har deporterats bortom Uralbergen och andra ”slaggfolk” har också rensats bort så att det ariska folkets ska kunna förfinas. Dessutom upptäcker Thomas att hans egen historia har förfalskats och hans världsbild raseras allt mer. Som sportjournalist har han relativt fria händer och kan använda sina reportage till att skildra sådant som inte hade låtit sig göras på annat sätt.

Karin får ett arbete som assistent hos sin favoritförfattare Ullman, som hon träffar via Thomas. Eftersom konsten och kulturen enligt Speer är samhällets fundament har författarna fått en särskilt upphöjd position i rådgivande församlingar. Själv är hon medlem i en hemlig antinazistisk motståndsrörelse som planerar ett attentat mot führern. Hennes uppdrag hos Ullman och Thomas upptäckter driver dem allt mer ifrån varandra trots att deras gemensamma nämnare blir fler.

Detta är inte den första kontrafaktiska romanen som skildrar en värld där nazismen har nått framgångar. Philip Roths Konspirationen mot Amerika är en annan och jag tycker inte att Samuelsson når upp till dess storhet. Men det är en intressant beskrivning av ett Sverige där den starkes rätt genomsyrar synen på människa och samhälle. Idag tar vi för självklart att vi har en av världens främsta demokratier där mänskliga rättigheter och jämställdhet är givna förutsättningar. Det är lätt att glömma att det för bara 60-70 år sedan fanns ett ganska utbrett stöd för den tyska politiken och inte minst den rasforskning där Sverige var ledande och fungerade som förebild. I Jag var en arier har man tagit forskningen ett steg vidare när alla barn får genomgå en skiktröntgen av hjärnan för att få ett utlåtande på den s.k. Kellerskalan som visar hur arisk man egentligen är.

Det är viktigt med litteratur som vänder på perspektiven och får läsaren att tänka. Detta är en sådan bok. Även om man som jag inte fångas så mycket av de inblandades öden, tvingas man ändå att fundera över hur tunt samhällets skydd mot totalitära tendenser är. När högerextrema rörelser avancerar i hela Europa krävs det att vi ser tillbaka och lär av historien så att en annan verklighet inte framträder.

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009

 

Återvinning: Skuggsteg

När Sara och hennes dotter Agnes åker till Iran för att tillsammans med brodern sälja huset efter föräldrarna grips de av den iranska säkerhetstjänsten. Brodern Reza, som har flyttat tillbaka till Teheran från Sverige, har jobbat för en advokatbyrå och kommit över hemliga dokument som visar hur västerländska och israeliska vapen har sålts till den iranska diktaturen. Innan säkerhetstjänsten har hunnit röja undan alla spår har Saras man, Thomas, som är kvar i Sverige fått kopior på dokumenten. Thomas har nu svårtydda dokument som han inte vet vad han ska göra med och dessutom är hans familj försvunnen i ett okänt land.

Thomas är en vanlig musiklärare som nu hamnar i en katt-och-råtta-lek. En grupp lönnmördare jagar honom och de har stöd från mäktiga intressen. Detta är en politisk thriller med konspirationer som rör vapenhandel och terrorism. De hemliga dokumenten bevisar en förljugen världsordning och demokratiska länder som smugglar material till en ”skurkstat”. Även delar av den svenska regeringen är inblandad, så när Thomas kontaktar UD för att få hjälp med att få hem sin familj, är inte stödet för hans sak självklar.

Parallellt med berättelsen om Thomas och hans familj får man följa journalisten David Linton som bytt sida under Bush-regeringen från att tidigare ha varit en vänsterdebattör. Poängen med Lintons sidohistoria avslöjas först i slutet och blir inte helt tydlig.

Nordqvist använder många beprövade knep för att fånga läsarens intresse. Otroliga konspirationsteorier på hög politisk nivå vävs in i berättelsen. Autentiska händelser blandas med de fiktiva för att öka trovärdigheten. En ”vanlig” människa helt plötsligt befinner sig helt plötsligt i en omöjlig situation där han måste kämpa för att rädda sin familj. Maktlösheten över att inte kunna skydda sitt barn mot alla faror symboliseras bl.a. av en barncykel med stödhjul. Ändå blir det bara ganska spännande och liksom många andra actionstorys glappar trovärdigheten emellanåt. Men det är en helt ok underhållning för stunden och man lär sig en del om Iran och internationell politik.

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2009