När Bram Stoker Awards delas ut i mars är King åter nominerad i kategorin Best Short Fiction med novellen Herman Wouk is still alive. Det är en dyster berättelse om två kvinnor med vardera flera barn som lever, enligt de själva, fullkomligt misslyckade liv. När Josefine vinner lite pengar bestämmer de sig för att åka på en road trip, med alla nio barnen, för att liva upp gråheten i vardagen. Det blir dock ingen glad semester utan istället en grym påminnelse om vad de inte har uppnått och kan uppleva i det ordinarie livet. Samtidigt sitter ett äldre par poeter och läser om att Herman Wouk ska ge ut en ny bok, trots sin ålder på 94. Frågan som ställs i novellen är hur orden ställer sig mot livet när man jämför värdet?

Jag har inte läst övriga nominerade, men jag har lite svårt att tro att King kommer att vinna novellpriset. Det är ingen renodlad skräckberättelse utan snarare en betraktelse över hur olika livets lott falla. Han får väl trösta sig med att han vunnit Bram Stoker Award nio gånger tidigare…

Jag har också bloggat på Litteraturmagazinet om bokrean!

Det är Erling som säger sig ha sett Varulven i ögonen och lyckats kontrollera den. Han upplever ibland sinnestillstånd på en plats som inte tillhör den verkliga världen, men som har gett honom insikter. Kanske är det en tolkning av Platons idévärld som Sandemose vill ge. Han kallar denna plats för Erlingvik. Med Felicia kan han få den balans som han inte funnit tidigare med andra kvinnor som passerat i hans liv. Mycket av boken handlar om människans identitet, hur den påverkas av erfarenheter och samhället och att delar av ens personlighet också ligger gömd. Det är också reflektioner kring livsåskådning, religion mm:

Den säkraste vägen till att få leva ett liv sådant vi önskar, är att vi medger andra samma rätt – och minns det noga var gång vi själva tar den. Detta kräver en oavbruten inre vakthållning för att vi har så svårt att låta andra leva som de vill. Vi har en mörk drift som vill driva oss att påtvinga andra våra åsikter, våra lustar, våra erfarenheter, säkert för att vi (vilket i och för sig är mycket förståndigt) inte är alltför säkra på oss själva.

Felicia som står för ljus, klokhet och värme är mycket medveten om underjordens lockelser, vilket hon inte minst upplever i sitt växthus där hon gärna klär av sig och låter sig betittas av trädgårdsmästaren Tom. Varulven är frigjord i sin beskrivning av sexualitet och bör väl ha varit ganska radikal när den gavs ut på 1950-talet. Vid flera tillfällen diskuteras manligt och kvinnligt i feministiska termer som jag inte förknippar med den tiden. Jag tolkar boken som en reaktion på hur det även i ett demokratiskt samhälle utövas kontroll över människors leverne och vilka metoder som används för det.

Varulven är en originell berättelse som lever kvar efteråt. Tyvärr tyckte jag att den i vissa stycken var lite tröglöst, vilket inverkade på läsupplevelsen. Men det är ändå ett storslaget verk om kärlek, identitet och livsåskådning. Det är i alla högsta grad en politisk berättelse som har mycket att säga även nu.

Med Varulven har jag avverkat ännu en bok på min lista med nordisk läsning för 2012. Än så länge har det varit mycket trevliga läsupplevelser!

Jag kommer att fortsätta med Olika sidor tills vidare och länka till mina inlägg på litteraturmagazinet när jag skriver något där, vilket kanske blir någon eller ett par gånger i veckan. Min tanke är att försöka ha en uppdelning i innehåll på respektive sida. Hos Litteraturmagazinet hamnar t.ex. recensioner av nya böcker och troligen också inlägg angående mer aktuell litteratur. Här på Olika sidor tänker jag fortsätta skriva om mina läsutmaningar och lägga ut funderingar som kanske mest snuddar vid eller inte alls har med litteratur att göra. Det som har med mitt uppdrag som bloggambassadör för Bokmässan kommer nog också mestadels finns på denna blogg.

Idag har vi en regnig sportlovsdag, då blir det pyssel, spel och besök på Science Center.

Christopher Conlon – A Matrix of Angels
Greg Lamberson – Cosmic Forces
Ronald Malfi – Floating Staircase
Joe McKinney – Flesh Eaters
Gene O´Neill – Not Fade Away
Thomas, Lee - The German

I de andra kategorierna finns lite fler kändisar. Peter Straub är nominerad till bästa längre novell och Stephen King till bästa novell med Herman Wouk is still alive. Joyce Carol Oates har tydligen släppt en ny samling med skräckberättelser som är nominerad. Rocky Wood får också en välförtjänt nominering för sin biografi Stephen King: A Literary Companion. Här finns alla nomineringar.

Annars är jag mest nyfiken på vilken bok som utses till århundradets vampyrroman! Härom dagen hittade jag Hôtel Transylvanien på Tradera. Klick-klick!

Det finns en del fynd att göra och jag tänkte dela med mig av böcker som jag själv har uppskattat och kan rekommendera för den som så önskar:

Jag börjar med boken som jag nämner ofta och som alla som gillar skräck borde läsa: Styggelsen av Amanda Hellberg. Men var beredd på få ont i magen och bli vettskrämd!

Den behöver väl egentligen inte fler lovord, men Cirkeln är en bok som marknadsförs ganska mycket och som alla, unga som vuxna, borde läsa! Som Trollhättebo kan jag inte heller gärna gå förbi en annan skildring av ungdomstiden; Radhusdisco av Morgan Larsson.

Muriel Barberys två stora romaner finns med i rean. Smaken ser jag fram emot att läsa efter att ha blivit helt tagen av Igelkottens elegans.

Beate Grimsrud är en författare som kan vara dags att upptäcka i år om man inte gjort det tidigare. En dåre fri var en drabbande läsupplevelse som satt kvar länge. Nordisk och gripande läsning får man också av Sofi Oksanen, vars Utrensning var en av mina favoriter 2010. Ska man slänga in en svensk författare för att få en riktigt suverän trio så tar jag med Sara Stridsbergs Darling River också.

Bra deckare finns det också på rean; Dennis Lehane, Linwood Barclay, Tana French, Denise Mina m.fl.

Av biografierna har jag inte läst så många, men Henrik Berggrens Palme-biografi Underbara dagar framför oss är en riktigt allmänbildande skildring av statsministern och den tid han levde i. Mer angelägen historia hittar man också i De som viskade av Orlando Figes som behandlar det sovjetiska samhället och hur medborgarna övervakades av staten och varandra.

För den som är intresserad av religion och historia kan jag rekommendera Jonas Gardells Om Jesus. En övertygad kristen som på ett källkritiskt och humoristiskt sätt försöker hitta den historiske Jesus såväl som den religiösa gestalten.

Av böckerna i samhällssektionen funderar jag på att skaffa boken Gay! (som väl borde stå under historia). Annars kan jag också föreslå läsning av Ann Heberleins En liten bok om ondska.

Barnböcker:

Stina Wirséns böcker som börjar med Vem… finns i samlingsutgåva och brukar ge upphov till trevliga samtal med barnen i läsningen. Den bok som vi har lånat flest gånger från biblioteket är nog Stephanie Blakes Bajskorv. Första gångerna vi läste den var hysteriskt roliga. Min, och kanske också barnens, favorit-Lindenbaum finns med; Siv sover vilse. En lite kuslig bok om att sova över och vad som kan hända då…

I byn Barnick som ligger närmast Tistelblomman är det ingen som vill ha med huset att göra. Gamla legender om osaliga andar förknippas med platsen och det finns en historia om en gammal skådespelerska som tappade förståndet och dog i huset. Förutom Maja visar det sig att Tistelblommans ägare har en son, Adrian, som också har speciella förmågor. Frågan är om de tillsammans kan befria det som hemsöker huset. När Jack åker till Paris för att förhandla om en utställning går strömmen för Maja. Dessutom har hon en verklighetstrogen dröm där Jack bedrar henne och hon bestämmer sig för att lämna honom och huset bakom sig. Att förlora det hon uppnått i livet med Jack är något som skrämmer henne mer än ett gammalt spökhus. Men hon inser att de hemligheter som de har för varandra inte är något hon kan stå ut med och via ett erbjudande om nytt jobb uppenbarar sig ett tillfälle att fly.

Det är något med Hellbergs berättande som hela tiden stegrar spänningen. Under första halvan byggs historien upp och man känner att det är en skaplig läsning. Sakta men säkert sugs man sedan in i rysligheterna och nästan utan att vara medveten om det märker man plötsligt att man håller bokpärmarna i ett hårt grepp. Språket används på ett ganska korthugget men effektivt sätt för att skapa miljöer och karaktärer som bidrar till en kuslig helhet. Styggelsen håller jag fortfarande som Hellbergs bästa hittills, men Tistelblomman hamnar nog på en god andraplats!

Tack till enligt O som skickade vidare sitt recensionsexemplar!