En bit av mitt hjärta – Peter Robinson

Två mord med drygt 35 år emellan, vad kan dessa ha gemensamt? Efter en festival i Brimsleigh Woods hittas en tonårig tjej mördad i en sovsäck. Året är 1969 och den som utreder fallet är Stanley Chadwick som själv har en dotter i ungefär samma ålder som den döda Linda Lofthouse.

Musikjournalisten Nick Barber mördas när han undersöker historien om bandet Mad Hatters som bl.a. spelade på festivalen i Bramsleigh. Här är det Alan Banks som får i uppgift att försöka utreda varför Barber blev mördad med en eldgaffel.

Både Chadwick och Banks engagerar sig mycket i sina respektive fall, då det finns omständigheter i fallen som påminner om deras personliga liv. Chadwicks dotter umgås i kretsar där Linda Lofthouse också befann sig. Banks son spelar i ett band som skulle kunna vara ett modernt Mad Hatters. Det finns alltså en del likheter mellan de båda utredningarna. Samtidigt finns det en hel del skillnader mellan det England som var och det som har blivit. Chadwick har en traditionell moralsyn, har stridit i andra världskriget och har svårt för den nya hippie-eran och dotterns (kvinnans?) frigörelse. Banks är i jämförelse mer modern, men ändå ganska traditionell för sin tid. Det blir en intressant kontrast mellan de båda tiderna, skildrad genom två medelålders poliser.

Kanske beror det på ljudboksformatet, men det tog lång tid för mig att bli riktigt engagerad av berättelsen. Det var först på slutet som det blev lite spännande. Personteckningen kändes inte heller  så intressant. Det var en helt ok deckare att lyssna på i bilen, men inte mycket mer än så.

Återvinning: På Chesil Beach

Edward och Florence är ett ungt par som avnjuter en middag på sin bröllopsdag. De förklarar sina känslor för varandra samtidigt som de båda är nervösa inför bröllopsnatten. Boken utspelar sig på 50- och 60-talet innan den stora sexuella frigörelsen. De har inte haft sex innan äktenskapet och nu grubblar båda över hur detta laddade ögonblick ska bli. Edward är spänt förväntansfull medan Florence försöker hålla paniken borta.

Detta kunde ha varit en ganska stereotyp berättelse om hur mannen måste lirka med den ovilliga kvinnan som håller på sig. Men det är istället en naken berättelse om två människor som trots gränslös kärlek till varandra inte kan uttrycka sina innersta känslor och farhågor. McEwan håller inte inne med beskrivningarna av Edwards lust och Florence ångest. Som läsare får man ta del av både intima tankar och handlingar.

Parallellt med bröllopskvällen berättas parets gemensamma historia från det att de träffas till själva vigseln. I den historien får vi en inblick i brittisk modern historia och klassamhälle, men det är inget som tar överhanden över själva kärlekshistorien.

På Chesil Beach är en ganska kort bok. Efter att ha läst Lördag av McEwan såg jag fram emot att läsa fler böcker av honom och det blev ingen besvikelse!

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2007

 

Återvinning: Mörkrets väg

Edward Glyvers bekännelse börjar med ett mord på en främling. Han övar sig inför hämnden på sin svurne fiende, författaren Phoebus Daunt. Glyver är sedan skoltiden, då han och Daunt var vänner, besatt av att sätta dit den ganska kända och framgångsrika författaren. Enligt Glyvers berättelse är Daunt orsaken till att både karriären och kärleken förvägrats honom.

Mörkrets väg är en klassisk brittisk roman. Gillar man 1800-talets viktorianska miljöer med fina herrar och damer från tjusiga ställen på landsbygden, blandat med Londons smutsiga gator och ljusskygga verksamheter, hamnar man helt rätt i denna bok. Den jämförs på baksidan med Dickens. Det finns säkert en del likheter, men idag känns en roman av denna sort troligen mindre nyskapande än när Dickens verkade. Förvecklingarna är ganska förutsägbara men beskrivningarna av karaktärerna och miljöerna håller rätt bra.

När Glyvers mor dör och lämnar efter sig dagböcker, brev m.m. inser han att modern dolt viktiga saker om hans härkomst. Han tar under pseudonym kontakt med en advokatbyrå som modern tidigare har anlitat och får av dess ägare, Tredgold, en anställning. Tack vare den kan han fortsätta forska i omständigheterna kring sitt förflutna. Samtidigt närmar han sig Daunt, vars välgörare baron Tansor är klient hos byrån. Så småningom flyter dessa uppgifter ihop och han inser möjligheten att kunna skaffa sig stora fördelar genom detta. Naturligtvis ökar hans besatthet av detta och det faktum att han träffar sin stora kärlek i Evenwood där Tansor bor.

Sens moralen i boken kan nog sägas vara att om man drivs av hämndbegär slutar det sällan lyckligt. Naturligtvis finns det stora inslag av kärlek, svek, passion och död i berättelsen. Det är som sagt ett försök att skriva en klassisk brittisk roman. Det är inte alltid så fängslande och kanske lite långtradigt ibland, men emellanåt också hyggligt bra underhållning.

Rebecca – Daphne du Maurier

Redan efter ett par sidor förstår jag varför Rebecca har blivit en klassiker. Inledningen låter läsaren förstå att detta är en berättelse som kommer sluta med någon form av katastrof för huvudpersonerna. Det är en dröm där huvudpersonen återvänder till godset Manderlay där hon bott med sin man Maxim de Winter:

Vi kan aldrig fara tillbaka. Allt vi har försökt glömma och skjuta ifrån oss skulle väckas till liv igen och rädslan skulle på nytt bli vår ständige följeslagare.

Kvinnan som berättar får man aldrig veta namnet på. Hon beskriver hur hon som sällskapsdam träffar änkemannen de Winter i Monte Carlo. Hon räddas ur sin fattiga, slitsamma tillvaro genom att han gifter sig med henne och tar henne med hem till England och Manderlay. Den framlidna mrs. de Winters ande verkar vila över hela godset och bygden. Rebecca var en spirituell och mycket vacker kvinna och den nya frun i huset känner inte att hon mäktar med att inta positionen med samma självklarhet. Dessutom vägrar Maxim prata med henne om Rebeccas liv eller död, utan vill bara glömma och gå vidare. Ändå verkar Rebecca påverka tillvaron på Manderlay lika mycket som om hon vore vid liv.

Det finns de som sörjer Rebecca mer än andra och gör allt för att den nya mrs. de Winter ska vantrivas. När historien tar en vändning som gör att mystiken kring Rebeccas död tätnar ser de också sin chans att få revansch. Den suggestiva spänningen som författaren har byggt upp får sin upplösning på ett sätt som blir oväntat för alla inblandade.

 

 

Döden på en blek häst – Amanda Hellberg

Maja Grå kommer till England med två syften; att höras av polisen i Brighton som undersöker hennes försvunna mammas död samt att påbörja sin utbildning i Oxford i narrativ illustration. Polismannen Stephen King (!) inser att Maja besitter förmågor som inte alla människor har. Dessa förmågor gör att hon återupplever moderns död och dessutom känner av hennes närvaro.

Efter förhöret i Brighton åker Maja till Oxford där hon träffar sin nya rumskamrat Nikita. De får dela rum i en gammal byggnad som hör till Oxford universitet. I samma korridor skedde några oförklarliga dödsfall i mitten på åttiotalet som fångar Majas intresse. Efter ett tag är det mer påtvingat då en av de döda kvinnorna visar sig för henne. Det är inte bara namnet på polismannen som refererar till King. I hennes rum utspelas en scen i badkaret som för tankarna till ett visst rum i hotellet i The Shining.

Hennes studier går lite knackigt och hemsökelserna fortsätter samtidigt som hon hittar ett eventuellt mordvapen. Dessutom verkar någon var ute efter henne eller Nikita då de får sitt rum demolerat. Samtidigt blir hon förälskad i kurskamraten Jack som har en något svårtillgänglig personlighet.

Döden på en blek häst är en målning av Turner och alltså titeln på Hellbergs andra bok om Maja Grå. Styggelsen hyllade jag tokmycket och uppföljaren är inte dålig alls. Men det blir inte samma euforiska läsning utan en mer ordinär sträckläsning , förlåt skräckläsning ska det vara.