Halloween: Haunted

Jag brukar ha för vana att ständigt ha igång en novellsamling parallellt med all annan läsning, för de stunder då man vill ha lite underhållning som går att avsluta ganska snabbt, t.ex.  på en bussresa. Det är som litteraturens snabbmat, det ska vara enkelt, effektivt och ge snabb tillfredsställelse.

Novellen som format är väl anpassad till just skräckgenren. Många av de klassiska skräckberättelserna är ganska korta, ofta på gränsen mellan novell och roman. Det är många författare utöver de som har specialiserat sig på skräck som gärna provar på att skriva kortare berättelser med en twist på slutet. Joyce Carol Oates har skrivit en del inom skräckgenren, bl.a. Haunted – Tales of the Grotesque som är en av de bättre moderna skräcknovellsamlingarna.

Haunted är kanske inte helt enkel att få tag på längre, antikvariat är att rekommendera om man är intresserad av ett exemplar. Men den kan vara värd lite möda att leta reda på. Redan öppningsnovellen som givit namn åt samlingen suger tag i läsaren och kanske är den samlingens bästa. Några barn utforskar ett till synes övergivet hus i en ganska klassisk spökhistoria, men med en ganska säregen stämning.

Flera av novellerna är parafraser på andra kända verk av t.ex. Edgar Allen Poe och Henry James. The White Cat är naturligtvis Oates egen version, som ett negativ av Poes mästerverk The Black Cat. Accursed Inhabitants of the House of Bly ger ett annat perspektiv på The Turn of the Screw som är intressant att läsa. Det kan dock rekommenderas att läsa James original först för bästa upplevelse och inte tvärtom som jag råkade göra… Oates är skicklig på att fånga kärnan i dessa noveller från 1800-talet och skapa egna moderna spökhistorier som skakar om läsaren.

Min favorit utöver de redan nämnda är nog ändå den lite längre novellen The Model. Den handlar om Sybil Blake som erbjuds stå som modell åt en konstnär; Mr Starr. Han erbjuder frikostig ersättning för uppgiften och det är oklart i vilket syfte han vill ha just Sybil som modell. Ovissheten och skildringen av relationen mellan Sybil och mr. Starr håller läsaren på helspänn i knappa 50 sidor.

Att Oates är en skicklig författare är inget nytt för de flesta. Hennes talang för att skriva skräck kanske är lite mer okänt för en del, även om många av hennes romaner har suggestiva inslag. Förutom Haunted kan också hennes prisbelönta roman Zombie rekommenderas varmt.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

 

Zombie – Joyce Carol Oates

Quentin, eller Q P som han kallar sig, planerar att tillverka en zombie. Det är inte en odöd Romero-zombie han är ute efter att skapa, utan en människa som han kan kontrollera. Hans idé är att kidnappa någon yngre kille och genom lobotomering få makt över denne, för att kunna utnyttja för olika tjänster, inte minst sexuella.

Detta är en bok som är svår att gilla, eftersom huvudpersonen som berättar i första person är så avskyvärd. Oates har verkligen lyckats skapa en osympatisk och obehaglig karaktär. Hon låter Q P själv berätta och med hans ocensurerade och ibland osammanhängande språk skapas en skrämmande berättelse. Visserligen förstår man att hans uppväxt inte har varit den bästa och att det finns någon psykisk störning hos honom, men det är inte tillräckligt för att uppbåda någon sympati för Q P. Hans far, professorn, ger honom mindervärdeskomplex då han själv har svårt att samla ihop sig till att uppnå något i karriärväg. Olika händelser i barn- och ungdomen har gett honom trauman och fadern har kränkt honom för hans sexuella läggning. Efter ett tillfälle där Q P utsatt ett barn för sexuellt ofredande, klarade han sig med villkorlig dom tack vare pappans kontakter. Allt sammantaget har försatt honom i ett utanförskap som föder en lust till revansch. Kombinerat med hans avsaknad av empati upplevs han nästan som omänsklig.

Oates har verkligen ställt saken på sin spets angående hur vi ser på mänskliga egenskaper. Frågan är vem som egentligen är zombien i berättelsen? Har vi alla en slumrande zombie i oss som kan väckas med rätt (läs fel) verktyg?

Årsbästalistan 1-10

Förra årets lista toppades av Under the Dome, Igelkottens elegans och Händelser vid vatten. Snart kommer årets medaljörer presenteras, men vi börjar på plats 10…

10. Ett land i gryningen av Dennis Lehane. Deckarförfattaren skrev historia och gjorde det mycket bra om klasskamp och tidigt 1900-tal i Boston.

9. Darling River av Sara Stridsberg. Jag läste också Lolita innan jag började på Stridsbergs mörka version av Nabokovs klassiker. Språkligt överträffade hon förlagan!

8. Horn av Joe Hill. Mycket religiös symbolik i denna bok om mannen som vaknar upp med horn i pannan och får reda på andras mörka hemligheter. Dessutom får han veta vem som låg bakom det mord på hans flickvän som han själv misstänkts för.

7. Jurtjyrkogården av Stephen King. En omläsning av en av Kings bästa som höll. Även här är det en hel del religiös symbolik när Louis Creed begraver döda på indiankyrkogården som återvänder…

6. Amerikanska gudar av Neil Gaiman. Det verkar som om religiös symbolik blev ett tema för i år. Gaiman blandar alla möjliga myter och figurer i en strid om världen där gudarna har lämnats i ett utanförskap av de människor som en gång tog dem till Amerika. Mitt i allt hamnar en gammal fängelsekund och amatörmagiker, Shadow, som får en avgörande betydelse.

5. Springkällan av Kerstin Ekman. Andra delen i sviten om kvinnorna och staden var en otroligt skarp skildring av 1910-talets Sverige, med klasskamp, rösträttsreform och övergång till ett modernt industriland.

4. Drood av Dan Simmons. En berättelse i salierisk anda där författaren Wilke Collins berättar om de sista åren i Charles Dickens liv. Den mystiske Drood som Dickens söker upp och blir besatt av, bär namn av Dickens ofullbordade kriminalroman. Han är som ett spöke för Collins och frågan är hur verklig han är.

Nu är det spännande…

3. Ghost Story av Peter Straub. En modern spökhistoria som höll mig i ett järngrepp med flera klassiska ingredienser. Straub brukar anses som den intellektuelle skräckförfattaren och det bekräftas med denna underbara rysare!

2. Blonde av Joyce Carol Oates. Den fiktiva biografin om Norma Jean Mortensen, dvs. Marilyn Monroe, gjorde Oates till en av mina absoluta favortiförfattare. Hennes livfulla porträtt av en osäker person och superkänd skådespelerska är helt fantastiskt!

1. Styggelsen: skräckroman av Amanda Hellberg. Årets höjdare och jag citerar mig själv: Skräck av hög klass, så där så att man snubblar på orden av att själva läsningen blir så intensiv. Större delen av boken slukades i en sittning och efteråt, läslycka! En skräckis om tankeläsning och illusioner som är fasansfull och perfekt! Hellberg är en ny personlig favorit och kanske blir hennes tredje roman hamna högt upp på 2012 års lista?

Blonde – Joyce Carol Oates

Fram till nu har Joyce Carol Oates varit en bra författare med intressanta berättelser. Efter att ha läst Blonde har hon placerat sig bland mina absoluta favoriter. Den fiktiva skildringen av Norma Jeane Baker/Marilyn Monroe är ett mästerverk på så många sätt. Språket är varierat, från poetiskt målande beskrivningar till brutalt tydliga scener, men framför allt otroligt drabbande. Perspektiven skiftar också och många olika personer förutom huvudpersonen kommer till tals genom sina betraktelser av henne.

Blonde är ingen biografi utan en med verkligheten ganska överensstämmande, men påhittad, berättelse. Det gör naturligtvis att författaren har kunnat ta sig större friheter, framför allt med vad som tänks, sägs och sker bortom kamerorna och offentligheten. Eftersom syftet med boken inte enbart är att skildra Norma/Marilyns liv så är det mest till sin fördel. Den Norma Jean som växer upp med en psykiskt sjuk mamma, på barnhem och i fosterhem gör allt för att få uppmärksamhet och känna sig älskad. Som Marilyn får hon den bekräftelsen, men utsätts också för baksidorna med kändisskapet. Dubbellivet är en skör röd tråd genom hela boken och gör att Norma/Marilyn blir en verklig, komplicerad person för läsaren. Hon lever ett liv som inte är anpassat till omgivningens normer, oavsett om det handlar om kärlek, arbete, pengar eller sin egen hälsa. Dessutom dras hon in i den hetsjakt på kommunister som pågår i USA under efterkrigstiden, inte minst inom filmvärlden. Hennes privatliv och egna tankar får stort utrymme och det blir också trovärdigt.

Efter den tragiska skildringen av Norma Jean Bakers barndom följer berättelsen om den mer kända Marilyn. Inspelningarna av hennes största filmer, äktenskapen med Joe DiMaggio och Arthur Miller, förhållandet med JFK mm. spelas upp i en mängd olika vackra, våldsamma, sensuella, obehagliga scener av en författare som är hur säker som helst i sin beskrivning av mänskliga relationer och karaktärernas känsloliv. Många kapitel kan läsas som noveller med sin egen innebörd och delar av Blonde har också publicerats i diverse tidskrifter. En av de mest minnesvärda är fotograferingen av de berömda nakenbilderna som Norma Jeane tog innan karriären tagit fart och hon varit beroende av att få in pengar till försörjningen. Det är gripande när perspektiven växlar mellan Norma Jeanes utsatthet där hon tvingar sig till att genomföra plåtningen för att få ut 49 dollar och fotografens utnyttjande av samma utsatthet. Blonde är definitivt en feministisk roman. Oates har tveklöst en ambition att göra subjekt av historiens kanske mest kända objekt. Hon lyckas dessutom alldeles utomordentligt. En metod som hon använder är att göra statister av de kända och mäktiga män som passerar i Marilyns liv. DiMaggio, Miller och Kennedy nämns aldrig vid namn utan endast som ”Den före detta idrottsmannen”, ”Dramatikern” och ”Presidenten”. Andra omtalas endast utifrån sitt yrke och en initial i namnet.

Som läsare blir man alltid nyfiken på verkligheten bakom böcker av denna typ som har baserats på verkliga personer och händelser. Filmerna med Marilyn Monroe kom före min tid och även om jag för länge sedan såg någon som hon hade en roll i så vet jag inte så mycket om hennes prestationer på vita duken. Mest nyfiken blev jag på Niagara och De missanpassade som omtalas i boken. Ett som är säkert är i alla fall att Joyce Carol Oates kommer prioriteras högre i läshögarna framöver!

Blonde avslutad

Har just slagit igen Blonde av Joyce Carol Oates efter att ha läst sista sidan. Så just nu är jag lite tagen. Recensionen kommer när jag har hämtat andan… 

Another brick on the wall

Det är stora, tunga böcker som gäller just nu. Blonde landar på drygt 800 sidor och sedan läser jag 1001 böcker du måste läsa innan du dör som jag i och för sig inte sträckläser men som omfattar nästan 1000 sidor. Jag gillar tegelstenar när man hittar en bok som verkligen tar tag och man inte vill att den ska ta slut. Några av mina personliga favoriter har varit riktigt långa berättelser. I tonåren var det Isfolket, som i och för sig är 47 böcker om ca. 250 sidor men som jag läste i en följd på några månader, och böckerna om Ayla. Sedan upptäckte jag King och fortfarande är Det och Pestens tid med vardera ca 1200 sidor bland det bästa jag läst.

En förutsättning för att kunna sjunka in ordentligt i en riktigt maffig roman är tid. Därför var det kanske inte bästa timingen att börja med sådana långkörare samtidigt som arbetet drog igång. Annars verkar Blonde kunna vara en sådan härlig läsning som räcker länge. Efter nästan 200 sidor är jag imponerad av Joyce Carol Oates skildring av Norma Jeans barndom och tonår. Det kommer bli bra detta!

Finns det mått på tegelstenar? Hur lång ska en lång bok vara? Det beror väl på hur man känner för längden på böcker. En bok som är mer än 600 sidor känns ju lite längre än genomsnittet, men riktiga tegelstenar kan gärna passera 800 sidor för att bli riktigt tunga!

Semesterläsningshögen

De nominerade till sommarens läsning är…Äntligen är sommarlovet här, även för lärare! Det blir kanske lite mer tid för läsning, eventuellt med ett glas rosé på uteplatsen några soliga kvällar? Låter som en plan eller hur! Finns det något särskilt som man vill ta sig an i sommar på bokfronten? Många andra verkar planera sin läsning väldigt mycket, det är Twilight-tema, Fantasysommar, tyskspråkigt (med tanke på bokmässan) eller en salig blandning, andra tipsar om bra läsning.

Själv har jag lite svårt för att planera läsningen eftersom den styrs mycket av vad man är sugen på för stunden. Men dessa böcker som jag hade i bokhyllan ligger i alla fall bra till:

Francys Evangelium av Amanda Lind: Johanna Nilsson är en favoritförfattare och detta är hennes första thriller under pseudonym, intressant!

Hundra procent fett av Liv Strömqvist: Seriealbum när det är som bäst, satir!

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie: Vinnare av Orange Prize och Adichie är nu mer aktuell med Lila Hibiskus. Nyfiken på gul.

Flyga drake av Khaled Hosseini: Efter Tusen strålande solar har jag länge tänkt läsa denna som var i ropet för ett par år sedan, både som bok och film.

Blodläge av Johan Theorin: En av Sveriges bästa deckarförfattare tycker jag efter att ha läst Skumtimmen och Nattfåk, man kan inte gå en hel sommar utan lite skön spänning!

Baby Jane av Sofi Oksanen: Utrensning var bland det bästa jag läst och Oksanen ska det bli mer av!

Någon i din säng av Andreas Roman: De svenska skräckförfattarna ploppar upp som svampar just nu, men Roman har varit med ett tag.

Härskarplanen av Heather Pringle: Lite riskfyllt med detta historiska reportage, med tanke på hur trött jag är på andra världskriget i historia-undervisningen, men denna kan nog vara riktigt bra.

Ett land i gryningen av Dennis Lehane: Inköpt på en bokrea för ett par år sedan, ingår i dammlistan trots att Lehane är en av de som inte brukar stå oläst särskilt länge här.

Blonde av Joyce Carol Oates: Den fiktiva biografin om Marilyn Monroe hyllas av så många och kanske är det läge för att ta sig an denna tegelsten. Jag väntar fortfarande på den där riktiga Oates-upplevelsen som så många har drabbats av.

Förutom dessa kan det säkert bli andra som seglar upp som sommarkandidater, t.ex. har jag en Amanda Hellberg på väg med posten, dammböckerna är fler än bara Lehane, biblioteket är inte stängt hela sommaren och dessutom ligger det två trilogier av Kerstin Ekman och väntar. Sommaren kan också vara en bra tid för lite ljudböcker och då är jag en av få som köpt Tjärven av John Ajvide Lindqvist, kan kanske passa bra ihop med mina nya löparskor? Brist på böcker är det aldrig, tid däremot…

Vad läser du i sommar?

Semesterläsningshögen

De nominerade till sommarens läsning är…Äntligen är sommarlovet här, även för lärare! Det blir kanske lite mer tid för läsning, eventuellt med ett glas rosé på uteplatsen några soliga kvällar? Låter som en plan eller hur! Finns det något särskilt som man vill ta sig an i sommar på bokfronten? Många andra verkar planera sin läsning väldigt mycket, det är Twilight-tema, Fantasysommar, tyskspråkigt (med tanke på bokmässan) eller en salig blandning, andra tipsar om bra läsning.

Själv har jag lite svårt för att planera läsningen eftersom den styrs mycket av vad man är sugen på för stunden. Men dessa böcker som jag hade i bokhyllan ligger i alla fall bra till:

Francys Evangelium av Amanda Lind: Johanna Nilsson är en favoritförfattare och detta är hennes första thriller under pseudonym, intressant!

Hundra procent fett av Liv Strömqvist: Seriealbum när det är som bäst, satir!

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie: Vinnare av Orange Prize och Adichie är nu mer aktuell med Lila Hibiskus. Nyfiken på gul.

Flyga drake av Khaled Hosseini: Efter Tusen strålande solar har jag länge tänkt läsa denna som var i ropet för ett par år sedan, både som bok och film.

Blodläge av Johan Theorin: En av Sveriges bästa deckarförfattare tycker jag efter att ha läst Skumtimmen och Nattfåk, man kan inte gå en hel sommar utan lite skön spänning!

Baby Jane av Sofi Oksanen: Utrensning var bland det bästa jag läst och Oksanen ska det bli mer av!

Någon i din säng av Andreas Roman: De svenska skräckförfattarna ploppar upp som svampar just nu, men Roman har varit med ett tag.

Härskarplanen av Heather Pringle: Lite riskfyllt med detta historiska reportage, med tanke på hur trött jag är på andra världskriget i historia-undervisningen, men denna kan nog vara riktigt bra.

Ett land i gryningen av Dennis Lehane: Inköpt på en bokrea för ett par år sedan, ingår i dammlistan trots att Lehane är en av de som inte brukar stå oläst särskilt länge här.

Blonde av Joyce Carol Oates: Den fiktiva biografin om Marilyn Monroe hyllas av så många och kanske är det läge för att ta sig an denna tegelsten. Jag väntar fortfarande på den där riktiga Oates-upplevelsen som så många har drabbats av.

Förutom dessa kan det säkert bli andra som seglar upp som sommarkandidater, t.ex. har jag en Amanda Hellberg på väg med posten, dammböckerna är fler än bara Lehane, biblioteket är inte stängt hela sommaren och dessutom ligger det två trilogier av Kerstin Ekman och väntar. Sommaren kan också vara en bra tid för lite ljudböcker och då är jag en av få som köpt Tjärven av John Ajvide Lindqvist, kan kanske passa bra ihop med mina nya löparskor? Brist på böcker är det aldrig, tid däremot…

Vad läser du i sommar?