Återvinning: Einsteins fru

Einsteins fru var enligt denna bok en viktig kugge i maken Alberts upptäckter men blev bedragen och övergiven. Därför blir han utsedd till ”historiens allra mest provocerande pojkvän” i en tv-show. Denna bok som egentligen är ett seriealbum behandlar religion, könsskillnader eller uppfattningar om dem, några intressanta kvinnor i historien bl.a. Britney Spears och Stalins fru samt Cornelis Wreeswijks hatbrott.

Strömquist tecknar otroligt rolig samhällskritik där hon driver med våra könsroller och olika kända personers tillkortakommanden. Sting verkar hon ha ett särskilt ont öga till, han hamnar i skottgluggen vid ett flertal tillfällen. Det är små kärnfulla serier på några sidor där skönmåleri inte är huvudsaken utan att med ett vasst och humoristiskt språk skildra verkligheten och dräpa diverse myter.

Min personliga favorit är ”Dom som sa hora – en serie om den babyloniska skökan”. En historia om hur kristendomen avvecklade dyrkandet av kvinnogestalter för att upprätta en mer patriarkal religion.

Boken är något ojämn ibland även om höjdpunkterna är flera. Språket är mer eller mindre talspråk och mycket underhållande. Man får nog också ha en del självdistans för att uppskatta humorn i boken eftersom de flesta egenskaper och åsikter utsätts för granskning.

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2008

 

Ja till Liv! – Liv Strömquist

Med risk för att bli utsedd till vit, medelklassig, man som gnäller lite för mycket (likt flera andra i boken) måste jag nog hävda att Liv har gjort bättre än så här. Jag har sagt Ja till Liv! ända sedan jag läste Einsteins fru för ett par år sedan och vältes över ända av hennes politiska satir, köns- och klassanalyser och religionskritik. Men denna gången blev jag inte lika hänförd.

Liv Strömquists ABC handlar om allt möjligt i bokstavsordning; Arbetslinjen analyserad av framtiden som en livsfilosofi, Månadens manshora, Robert Gustavsson och evolutionen, det positiva med att Håkan Juholts sambo dömts för brott m.m. Som vanligt görs det på ett anarkistiskt vis där författaren ur ett klass- och könsmaktsperspektiv analasyrerar olika samhällsfenomen och personer i serieform. Det är mycket humor och känns också ganska personligt. Liv Strömquist har mycket känslor med i sin politiska satir.

Jag vet inte riktigt varför detta album inte berörde mig lika mycket som de tre tidigare jag har läst. Att det är lite ojämnt mellan serierna är ingen större skillnad mot t.ex. Prins Charles känsla, men kanske att jag tycker att höjdpunkterna inte är lika många. En del serier känns dessutom som en hel del upprepningar från tidigare versioner på samma tema. Ibland tycker jag nog att generaliseringarna av personer och företeelser dras lite för långt och det blir lite väl svart-vitt. Samtidigt finns det naturligtvis några hysteriskt roliga tillfällen i boken också. Arbetslinjen som inleder tycker jag var lysande. Ingen går säker för Liv, men det är också styrkan i hennes samhällsskildrande att inte vika för att kritisera vem eller vad som helst. Men andra har gillat Ja till Liv! mer än vad jag har gjort, t.ex: Lyran, enligt O och Spetsig.

Årsbästalista 11-20

Tro´t eller ej, men nu blir det inte fler böcker lästa i år. Därför är det högtidligen dags att presentera listan på de bästa böckerna 2011. Det görs i två delar. Idag kommer de som jag satt på plats 11-20 och imorgon resterande 10. Alla utom den 20:e har fått högsta betyg, om än med viss tvekan på några längre ner på listan. Att 19 av de dryga 80 böcker jag har läst har fått 5 av 5 måste innebära att det var ett ganska bra läs-år!

20. Underbara dagar framför oss av Henrik Berggren. En storslagen biografi över Olof Palme som dessutom är en berättelse om hans samtid. Lite märkligt var det dock att mordet klarades av på en sida, då det trots allt utgör en viktig del av minnet som eftervärlden har av honom.

19. Flyga drake av Khaled Hosseini. En jobbig och underbar historia om Afghanistan, vänskap, svek, skuld och annat viktigt.

18. American Vampire av Stephen King och Scott Snyder. Back to basics i vampyrgenren, långt ifrån Twilight… Ett seriealbum om vampyrer som det ska vara, 1800-tal, blod och skräck.

17. En dåre fri av Beate Grimsrud. Årets sista utlästa bok fick också bli startskottet på det nordiska 2012. Gripande om konst och galenskap.

16. Änglahuset av Kerstin Ekman. Del tre i sviten om kvinnorna och staden Katrineholm. Inte riktigt lika knivskarp som andra delen, men närapå.

15. Hundra procent fett av Liv Strömquist. Seriealbum med underbar politisk satir av mästaren Liv!

14. Full Dark, No Stars av Stephen King. Fyra långnoveller om människor som drivs till att vilja begå mord. Starka berättelser som sammantaget var en grym läsning.

13. Någon i din säng av Andreas Roman. Jag har lite svårt att ta på vad som grep tag i mig med denna rysare. Men den slog an på ett kusigt bra sätt!

12. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Strålande och hemsk berättelse om Nigeria och Biafraupproret.

11. 19 minuter av Jodi Picoult. Fantastiskt spännande och sorglig berättelse om en skolskjutning, hur ett samhälle går vidare efteråt och hur vi gärna dömer på förhand.

Julklapp från Galago!

Hur har man kunnat leva utan serietidningen Galago så länge!?! Igår kom paketet med Galagos julerbjudande som jag beställde för ett tag sedan. Bara några sidor in i tidningen inser jag att jag har missat 103 nummer av denna sköna läsning… Det är politisk satir, genus- och klassanalyser och skön samtidsskildring som jag gillar. Ni som läser Liv Strömqvist, Sara Granér m.fl. vet vad det vill säga. En av de första serierna är 35 saker jag tyckte var asfräna när jag var 17-21, men som jag tycker är enbart fjantiga nu för tiden. Även om jag inte vet om jag tyckte att allla saker var särskilt fräna ens i 17-årsåldern så är det härlig igenkänning!

I paketet fanns också Ja till Liv! av Liv Strömquist som jag länge sett fram emot och som är höjd till skyarna i bokbloggosfären. Ur djupen ropar jag till dig av Benjamin Stengård är jag också nyfiken på, då det ska vara en mer skräckfylld läsning. Att Världens sötaste kalender 2012 av Nanna Johansson fanns med var något jag inte kom ihåg från beställningen, så det blev en fin överraskning!

Tematrio – Serier

Som barn var serietidningarna troligen den mest lustfyllda läsningen man hade. Först var det Bamse och senare med sportintresset kom Buster. Jag minns hur man kunde vänta och längta efter att nästa nummer skulle dyka upp i posthögen som bars in från lådan. Klassiska serier som Benny Guldfot, Johnny Puma och Åshöjden gav många högtidsstunder. Länge var sedan serieintresset undanskuffat av böckerna som tog över. Som vuxen har jag väl inte blivit någon seriefantast direkt, men några serier har jag skaffat mig och haft utbyte av. Därför följer jag Lyrans tematrio som handlar om just serier.

1. American Vampire är den senaste som jag läst av alla berättelser av Stephen King som släppts som serier på senare år. Denna brutala vampyrserie är nog den bästa som jag läst av King-serierna. Unikt med den är att den gavs ut som serie i original, till skillnad från Dark Tower-serierna som drog igång hela grejen. Även The Stand, The Talisman och N ”serialiserats” därefter.

2.  I hyllan står ett nummer av Neil Gaimans The Sandman – Worlds End som kan läsas som enskilt nummer eller som del i en serie. Ännu så länge är den oläst, men efter att ha läst Gaimans Amerikanska Gudar och gillat skarpt, så är det nog snart dags att kolla in den.

3. Som många andra bloggare hyser jag också stor kärlek till Liv Strömqvists underbara seriealbum. Feministisk, sekulär, i viss mån anarkistisk samhällskritik som innehåller både viktig politisk satir och underbar humor! I julklapp önskar jag mig Ja till Liv!

Hundra procent fett – Liv Strömquist

Det tråkigaste med Liv Strömquists satiriska serieböcker är att de tar slut så fort… Jag har svårt att slita mig när jag väl börjar läsa hennes skarpa kommentarer till samtiden och dåtiden. För den som ännu ej lärt känna dem kan man väl försöka sig på en beskrivning. Det är seriestrippar, kortare och längre, om företeelser i det patriarkala, heteronormativa och imperialistiska samhälle vi lever i. Smockorna kommer från vänster, men det hindrar inte att även socialister får sig en släng av sleven ibland. Annars riktas mycket kritik mot högern, t.o.m. moderaternas humor granskas i denna bok.

Många skulle säkert kalla Strömquists inlägg för väldigt politiskt korrekta och det stämmer kanske, men budskapen framförs också med stor distans till allt det viktiga. Därför blir det också bra humor när satiren blandas med vanlig mänsklig svaghet som ibland kan hämma idealismen. Det är mycket ironi och sarkasm när ideal, kungafamiljen, Vänner m.m. synas ur ett feministiskt perspektiv. Det gillas. Visst är det politiskt korrekt, men samtidigt kontroversiellt vilket är oerhört roligt om man är lagd åt det hållet. Johanna Lindbäck på Bokhora tyckte efter att ha läst Prins Charles känsla att man gott kunde använda Strömquists böcker i undervisningen på gymnasiet, om inte annat som utgångspunkt för diskussioner. Det tycker jag som undervisar i samhällskunskap och historia verkar som en bra idé, tack för den!

Strömquists böcker är en uppmaning till att tänka efter, provokationerna ska gärna få läsaren att hoppa till lite. Själv rodnar man lite av igenkänning ibland… Dessutom är det ett effektivt sätt att sprida kunskap om orättvisor, t.ex. varför Chiquita-bananer har kopplingar till fattigdom och diktatur i Guatemala. Dessutom finns det möjlighet till förändring av de problem som tas upp om engagemanget finns: ”Man ska aldrig lyssna på människor som säger att man måste acceptera verkligheten som den är. Det finns alltid en annan väg att gå.”

Det är svårt att fånga Liv Strömquists böcker i en recension, de måste upplevas. Så uppmaningen från mig blir: Läs dem! Alla! Allihop!