17 Mai

Sent på dagen insåg jag att dagens datum är 17 maj. Med tanke på att det har blivit en del norsk läsning senaste halvåret kommer här en liten Norge-hälsning i form av några boktips. Vill man ha tag på bra norska böcker så kan jag rekommendera samtliga som jag har läst i min nordiska utmaning.

Strax innan nyåret läste jag En dåre fri av Beate Grimsrud, tungt och välskrivet.

Två klassiska verk av norska författare läste jag under de första månaderna. Varulven av Aksel Sandemose gillade jag mycket! Även Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset var en stor läsupplevelse, även om längden och det något ålderdomliga språket gjorde den rätt trögläst.

Bäst av alla har ändå varit Innan jag brinner av Gaute Heivoll som släpptes i april. Mycket läsvärt!

 

”Världens bästa kärleksroman”

Berättelsen om Kristin Lavransdotter är en romantrilogi som är vida spridd, inte minst eftersom författaren Sigrid Undset tilldelades nobelpriset tack vare den. Kortfattad genomgång av handlingen i de tre delarna finns i tidigare inlägg. Första delen, Brudkronan,  var den som grep tag mest och gjorde att man ville fortsätta läsa. I andra delen Husfrun tycker jag att det blev ganska seg läsning, en hel del ältande som inte direkt förde handlingen framåt. Det tog sig igen till den tredje delen, Korset, då vissa avsnitt spännande och gripande. Sammanfattningsvis är det ett imponerande historiskt epos om medeltiden och naturligtvis är jag nöjd över att ha läst det. Prosan är ganska rak men med mycket detaljer och ett språk från början av 1900-talet som ska spegla ett medeltida språkbruk. Det gör läsningen lite trög emellanåt då man tappar tråden.

Kristin och Erlends kärlekshistoria är ganska klassisk om två unga människor som blir kära trots omgivningens uppfattning om vad som är lämpligt. De lever i ett medeltida samhälle som är väldigt patriarkalt präglat. Äktenskap är ett affärsavtal mellan män för att skaffa sig tillgångar och kärlek har inte så stor plats. När Kristin väljer att svika den man hon blivit utsedd att gifta sig med, går hon över gränsen för vad som förväntas av henne. Samtidigt visar Undset att det parallellt med de medeltida reglerna fanns en pragmatism i synen på att många sökte sig kärlek vid sidan om. Kristin lyckas övertyga sin far om det rätta i att vara med Erlend. Genom hela historien skildras de begränsningar som samhället sätter upp för kvinnors frihet i första hand. Men även männen begränsas av detta då Undset låter Erlend grubbla mycket över sin roll som make och far och hur han förväntas uppträda. I mitten av 1950-talet utsågs Kristin Lavransdotter till Världens bästa kärleksroman och när den gavs ut var den en ganska radikal skildring av kärlek och sexualitet.

Som historiskt intresserad är boken en intressant skildring av medeltiden som är något av en favoritepok. Även om en del säkert skulle ha invändningar mot vissa inslag, t.ex. en del nationalistiska föreställningar, är den historiska skildringen riktigt skarp. Det är en fantastisk insyn i medeltida familjeliv, religion, rättsskipning, politik m.m. som man får. Undset har varit väldigt noggrann med historiska detaljer och 1300-talet blir otroligt levande. Inte minst religionens stora inflytande över människornas val och samhällets regler och normer blir väldigt tydligt.

Med denna bok slog jag flera flugor i en smäll vad gäller mina läsutmaningar för 2012. Jag kan bocka av Undset både på min lista med nordisk läsning och på boktolvan! Dessutom har jag läst en nobelpristagare till, nu är jag uppe i 18!

Här är mina inlägg på respektive del: Brudkronan, Husfrun, Korset.

Kristin Lavransdotter: Del 2 Husfrun

Kristin anpassar sig till sitt liv som husfru på Husaby och blir mor till flera barn. Hon plågas av religiösa tvivel angående det sätt som hennes äktenskap kom till. Erlend blir allt mer rastlös och håller sig hemifrån en del, han grubblar också mycket över existensiella frågor. I Norge är det politiskt oroligt när den svenske kungen genom gifte får makten och det dras Kristin och Erlend in i. Efter den andra delen konstaterar jag att mitt engagemang för historien har svalnat lite. Det blev lite segt i andra delen och det som fortfarande håller mitt intresse uppe är människornas funderingar kring liv och religion. I slutet blev det också ett litet spänningsmoment kring hur det skulle gå för Kristin och Erlend. Nu är det en del kvar; Korset.

Kristin Lavransdotter: Del 1 Brudkronan

Kristin Lavransdotter är skrivet med ett gammalmodigt språk och är en ganska klassisk kärlekshistoria. Den unga mön lovas bort till en man hon inte vill ha, samtidigt som hon förälskar sig i en man som innebär problem för henne. Den medeltida inramningen känns inte heller originell. Ändå är det något som gör berättelsen oemotståndlig. Efter att ha läst första delen är jag fast i historien om Kristin och Erlend. Jag får också Arn-vibbar när jag läser boken och funderar på om det är så att Guillou har lånat lite språk av Undset?

En dåre fri – Beate Grimsrud

Det började bra. Jag pratar om min lista på nordisk litteratur som jag har tänkt läsa innan Bokmässan 2012. Då passade det utmärkt att börja med Beate Grimsruds En dåre fri som jag köpte på mässan i år. Det visade sig också bli en speciell läsupplevelse. Till en början hade jag lite svårt att komma in i boken, kanske berodde det på att språket ibland är lite korthugget. Efter ett tag var jag dock ordentligt fast.

Eli är huvudpersonen som berättar om sig själv och alla hennes ”killar”. I en skolpjäs gör besvikelsen över att inte få spela huvudrollen, Espen Askeladd (Dummerjöns på svenska) att hon hör rösten av en roll inuti sig själv som Espen. Så småningom hör hon röster från fler som framträder med olika egenskaper. Erik har kontrollen när hon har sina våldsamma mörka perioder. Hon försöker använda konstnärssjälen Eugen som motkraft mot Erik. Hon utvecklar någon form av schizofreni och hamnar i psykotiska tillstånd som gör att hon i flera och långa perioder blir intagen på psykiatriska avdelningar, både frivilligt och med tvång. Däremellan har hon trots läs- och skrivsvårigheter och synfel lyckats som prisad författare, vilket hon i motsats till sin lärare hävdade redan under skoltiden att hon skulle göra.

Eli är tveksam på sin könsidentitet och har svårt att anpassa sig efter de könsmönster som hon ser:

När jag var liten ville jag vara som Torvald. Jag ville bli bemött som han och få krav ställda på mig som han. Jag ville ha hans kläder och hans leksaker. Hans lugna temperament. Nu vill jag inte längre vara som han. Jag vill bara falla till ro och inte vingla emellan. Eller fortsätta vingla emellan, men göra det med en större stolthet.

För Eli är det viktigt att bli fri. Fri från allt som andra säger att hon inte kan vara, fri från sina röster som försätter henne i problem, fri från övermedicinering, fri från hemska minnen från barndomen som ibland skymtar i berättelsen, fri i sina relationer till andra. Ibland behöver hon också bli befriad från sin egen självdestruktivitet. Då kan friheten innebära att bli fastbunden.

Kanske är det bättre att vara bunden än att gå sönder. Kanske håller bältena saker och ting på plats. Jag skulle haft sönder allt tills det ingenting var kvar.

Det är drabbande och slagfärdigt och berättelsen om Eli är smärtsam. Det har spekulerats i hur mycket som är självupplevt eftersom många av Elis drag är gemensamma med Beate Grimsruds. Oavsett hur det är med den saken så är det en roman som verkligen får läsaren att krypa in i Elis medvetande och delta i hennes psykiska sjukdom. Grimsrud skriver så där så att man vill skriva upp en mängd citat från boken. Jag nöjer mig med två till.

Eli har en tveksam relation till kristendomen och kyrkan. Hon försöker i tonåren ta hjälp därifrån men då kommer Erik och erbjuder andra, våldsamma, sätt att fylla tomheten som hon känner. Det gör att hon också måste vända sig från kristendomen på ett ganska paradoxalt vis:

Under veckorna som går ber jag till Herren Gud om att inte bli religiös. ”Kära Gud, låt mig inte bli kristen.”

På folkhögskolan där Eli går träffar hon Lolo som kommer att bli hennes viktigaste stöttepelare. De har en kärleksfull relation och Lolo lovar att aldrig svika Elis sida. På deras första resa tillsammans åker de till fjällen:

Vi åker skidor och hon är söt under den gula baskern med strålande blåa ögon och det yviga ljusa håret. Hon är vacker ungefär som jag, fast på henne syns det mycket bättre. Jag bär ett skal av attiraljer och attityd där det vedertagna vackra inte får slippa igenom.

Det är både obehagligt och hoppingivande att läsa om Elis kamp för att befria sig. Man får insikter om livet och dessutom i ett språk som träffar alla möjliga känslocentran hos läsaren.