2666 – Roberto Bolaño

Roberto Bolaños stora verk gavs ut postumt och ofullbordat, inte i fem delar som han ville, men har blivit en stor succé. I denna version är det mer än 1000 sidor med en mängd berättelser som tar sin utgångspunkt i den försvunne tyske författaren Benno von Archimboldos öde, samt staden Santa Teresa där hundratals kvinnor har mördats på kort tid. För mer utförlig beskrivning av handlingen hänvisar jag till tidigare inlägg om var och en av de fem avsnitten.

Till stor del är det en berättelse om öde och slumpen och alla de händelser som präglar det liv vi lever. Inget är säkert och hur allting hänger ihop är många gånger dolt för människan (eller läsaren). Bolaño har använt en stad som det sammanhållande navet för de fem avsnitten och i verkligheten heter staden Ciudad Juárez som upplevt tusentals mord sedan nittiotalet. Precis som i verkligheten antyds i 2666 att anledningen till att morden inte utreds ordentligt beror på att mäktiga män, bland annat inom polisen, är inblandade.

Inte någonstans i berättelsen finns någon förklaring till titeln på boken, men det är ett tal som har förekommit i tidigare verk av Bolaño. Dessutom känns talet igen från bibliska texter. Förutom titeln finns det många halvt eller helt dolda hänsyftningar som den uppmärksamme läsaren kan upptäcka. Parallellt med brutalt våld, sex och droger är texten späckad med filosofiska tankar, litterära hänvisningar och politisk argumentation. Precis som livet självt är det en komplicerad berättelse och karaktärerna i boken är också mångsidiga. Som läsare får man många berättelser på olika sidospår och tack vare Bolaños skicklighet som författare går man inte alltför mycket vilse i texten. Däremot känns det lite snopet att karaktärer som är viktiga i ett avsnitt försvinner och inte återkommer i boken.

Det är verkligen en stor och episk berättelse, inte minst om västerländsk och nordamerikansk kultur. Bolaño lyckas också hålla mig intresserad trots att boken emellanåt är lågintensiv och t.o.m. upprepande. Ändå kan jag inte låta bli att undra hur 2666 hade sett ut om han hade fått slutföra den helt och hållet. Det hade nog inte skadat med lite mer putsning och slutet som visserligen var tänkvärt, kunde nog bearbetats mer.

2666 Del 5: Avsnittet om Archimboldo

I femte delen ska berättelserna om den försvunne tyske författaren Benno von Archimboldo och brotten i staden Santa Teresa i Mexiko knytas ihop. Större delen av de 300 sidorna handlar om Hans Streiters uppväxt och upplevelser under andra världskriget. Efter kriget byter Streiter namn till Archimboldo när han inleder sin karriär som författare. Ett förlag i Hamburg stöttar honom trots att försäljningen av de första romanerna går mycket trögt.

Länge undrar jag om det verkligen kommer hinna bli någon upplösning som förklarar något av hur allt hänger ihop. Till slut gör det ändå det och då får Archimboldos syster Lotte, som tidigare mest nämnts i förbigående om än som en viktig person i hans liv, en viktig roll.

2666 Del 4: Avsnittet om Brotten

Ett långt kapitel om en mängd brott i staden Santa Teresa som är epicentrum för berättelsen i 2666. Nästan alla brotten är brutala mord på kvinnor. En del av dessa mord begås av närstående och klaras upp ganska enkelt. Resten är mord på unga kvinnor, ofta tillhörande det lägre sociala skiktet i staden. Många är prostituerade eller kvinnor utan känd identitet. De allra flesta fallen förblir olösta, trots att det finns uppgifter om en svart bil som setts i samband med flera av morden. Så småningom växer frustrationen hos en del av stadens invånare som efterlyser mer resultat från polisens sida. Emellanåt grips misstänkta för morden, men morden fortsätter.

Som läsare blir man efter ett tag lite ointresserad av alla brotten som radas upp. Precis som polisen och politikerna i boken blir man lite blasé över brott som egentligen är fruktansvärda och upprörande. Det är antagligen ett medvetet grepp av Bolaño för att visa hur lätt vi blir avtrubbade även inför ett brutalt våld mot människor. Att det dessutom handlar om kvinnor från underklassen är inte heller någon slump. Kvinnosynen och människosynen hos många poliser och andra är häpnadsväckande, vem bryr sig egentligen om en fattig, död hora? Som tur är visar det sig att några faktiskt bryr sig lite extra, t.ex. Lalo Cura som nyligen rekryterats till polisen, journalisten Sergio Gonzalez, sierskan Florita Almada och kongressledamoten Azucena Ezquivel Plata. Alla försöker de på sitt sätt undersöka fallen och försöka engagera fler.

Femte och sista delen återstår och nu känns det som att upplevelsen av 2666 hänger mycket på upplösningen. Hittills har det varit fyra avsnitt som inte mer än lite löst har hängt ihop med varandra. Frågan är hur det hela knyts ihop på de sista 300 sidorna.

2666 del 3: Avsnittet om Fate

I tredje delen av 2666 introduceras en ny person, den svarte journalisten Oscar Fate från New York. De tre första delarna verkar vara presentation av alla som kommer vara inblandade i fortsättningen av berättelsen. Därför är det just nu ganska lågintensiv läsning, även om språket känns tilltalande och Bolaño tecknar karaktärerna på ett intressant sätt. Fate har till att börja med ingen koppling till övriga som varit huvudpersoner i de tidigare delarna. Han jobbar som politisk journalist för en tidning i Harlem och får efter det att en kollega dött, uppdraget att åka till Santa Teresa för att bevaka en boxningsmatch.

I Santa Teresa får han dels kännedom om de mördade kvinnorna, som han hellre vill skriva en artikel om än boxningsmatchen. Dessutom träffar han Rosa, dotter till Oscar Amalfitano som figurerade i del två.

Ett citat från boken som tilltalar en bokmal: ”När man läser slösar man aldrig bort sin tid.”

2666 del 2: Avsnittet om Amalfitano

Den andra delen av 2666 känns än så länge som ett mellanspel om den chilenske lektorn Amalfitano som Kritikerna träffade i del 1. Troligen får det större betydelse för fortsättningen. Först är det en presentation av hans tidigare liv med frun Lola som lämnar honom för att vara med en poet i Spanien, samt med dottern Rosa. Så småningom blir berättelsen om Amalfitano mer surrealistisk med geometriska teorier kring filosofi, röster från förfäder som pratar med honom och svårtydda drömmar.

Historien börjar spreta en del med många karaktärer och sidospår, så läsningen måste vara ganska koncentrerad för att jag ska hänga med. Jag har allt mer svårt att inse att det skulle vara att föredra att läsa varje del som en egen roman.

2666 Del 1: Avsnittet om Kritikerna

Roberto Bolaños mastodontverk 2666 har blivit en stor succé efter hans död och vad passar bättre på ett jullov än att ta sig an en sådan tegelsten? Innan han dog ville Bolaño att hans verk skulle ges ut i fem delar, vilket hans efterlevande sedan inte uppfyllde. Huruvida det var rätt kan man väl tycka olika om. Men efter att ha läst första delen har jag lite svårt att förstå varför han ville ha det så. Det känns inte som att första delen kan stå som en fristående roman. Det tog ett litet tag att ta sig in i romanen och lära känna karaktärerna, så för mig var detta alldeles tydligt ett första avsnitt i en, lång berättelse.

Kritikerna är fyra akademiker som förs samman av deras gemensamma intresse av den tyske författaren med det underbara namnet Benno von Archimboldi. Fransmannen Pelletier, spanjoren Ezpinoza, brittiskan Norton och italienaren Morini bildar ett sällskap som utvecklar en vänskap kring efterforskningarna av Archimboldi. Det är så att författaren är försvunnen och de gör gemensamma ansträngningar för att finna honom. Det kommer leda dem till Mexiko där han har setts till i en stad som heter Santa Teresa, som också är känd för att hundratals kvinnor har fallit offer för ouppklarade mord.

Under tiden inleder både Ezpinoza och Pelletier sexuella förhållanden med Norton. Alla tre är medvetna och öppna med triangelförhållandet, även om männen uppmanar Norton att någon gång ta ett beslut. Emellanåt gör kärleksrelationerna att det blir något ansträngt mellan dem och vid ett tillfälle leder till ett utbrott hos Ezpinoza och Pelletier som går ut över en taxichaufför.

Efter de inledande 200 sidorna har jag blivit bekant med de inblandade och slukats upp sökandet efter den märklige tyske författaren. Det har skapats en förväntan kring vart denna ganska annorlunda berättelse ska ta vägen…

Jullovsläsning

Julen handlar mycket om traditioner och när det gäller julläsning har det också blivit till några traditioner för min del. Imorgon är sista arbetsdagen innan dryga två veckors jullov drar igång! Därför är det hög tid att planera för denna läsning.

Just nu håller jag på med Beate Grimsruds En dåre fri och eftersom jag nyss har börjat kommer den nog ta resten av denna veckan att avverka. Julhelgen brukar det oftast inte bli så mycket läsning.

Längre ledigheter lockar till läsning av tegelstenar. I år har jag två sådana långt upp i högen av olästa böcker. Den första är Roberto Bolaños 2666 som har legat i hyllan och mognat ett tag. Eftersom den är uppdelad i fem delar som enligt författaren skulle ges ut var för sig efter hans död, finns alternativet att ta boken i etapper. Därför har jag inte målsättningen att läsa hela under jullovet, utan att börja med första delen och sedan se hur det artar sig.

De senaste åren har Stephen King haft för vana att släppa nytt i början av november, så också i år. För min del brukar det betyda att jag köper den nya boken direkt och sedan sparar jag på den till jullovet. De senaste åren har jag läst Full Dark - No Stars, Under the Dome, Just after Sunset m. fl. just på julloven. I år är det 11/22/63 som släppts. Den handlar om mordet på John F Kennedy och är en berättelse om hur man förändrar historien och vad det för med sig.

Dessutom har jag lite andra böcker som ligger på lite is och som jag läser då och då, ett band av Sveriges historia och Grantas skräckspecial t.ex. Men man hinner ju inte hur mycket som helst på två veckor då man helst ska umgås lite med släkt och vänner också!