Halloween-tävling!

Efter nio dagar med Halloween-special tycker jag att det passar bra att avsluta med en liten tävling i form av ett Halloween-tips. Om du vill vara med har du chansen att vinna ett paket med två pocketböcker: Flickan från ingenstans av Justin Cronin och Udda verklighet av Nene Ormes. Tävlingssvaren + namn, mail- och postadress vill jag ha senast den 7/11 på mail till henrikelstad@gmail.com. Vinnaren kontaktas på mail, samt presenteras här på bloggen dagen därefter.

Här kommer frågorna och vill du ha hjälp att hitta svaren klicka på vampyrbilden till höger som tar dig till alla Halloween-inlägg.

Fråga 1: Vem har skrivit skräck-klassikern The Turn of the Screw?

1. Joyce Carol Oates
X. Henry James
2. Edgar Allen Poe

Fråga 2: Vilken festival besöker John Ajvide Lindqvist i Ansiktsburk?

1. Göteborgs filmfestival
X. Filmfestivalen i Cannes
2. Potatisfestivalen i Alingsås

Fråga 3: Vad heter huvudpersonen i I dödsskuggans land av Alden Bell?

1. Temple
X. Katniss
2. Tara

Fråga 4: I vilket land utspelar sig Horla?

1. Frankrike
X. USA
2. Sverige

Fråga 5: Förutom In the Tall Grass har Stephen King och Joe Hill skrivit ytterligare en novell tillsammans, vad heter den?

1. Duel
X. The Road
2. Throttle

Lycka till!

Halloween: Kvinnorna i sjön

Det sägs att vid Järlasjön i Nacka kan man se kvinnor som drunknat och för Johan Åberg är det inte bara en spökhistoria. Efter att som barn ha drabbats av en hjärntumör som opererades bort ser och pratar han med döda människor. Ibland varnar de honom för stundande hemskheter, men ofta har han svårt att tolka deras närvaro. (Jag tänker direkt på Död zon när ursprunget till Johans mediala förmåga presenteras, men i övrigt finns det inte så mycket likheter.) I vuxen ålder har han accepterat förmågan, men redan som barn inser han sig speciella egenskap:

Är man elva år kan man inte tro på spöken, det fattar ju han också, men vad gör man om man ser den typ nästan hela tiden?

Vid Järlasjön ligger ett industriområde som passar för Johan som gärna fotograferar intressanta miljöer. På samma ställe knyts flera tider i Johans liv ihop då flera av hans gamla klasskompisar är uppvuxna där och i nutid har området börjat rustas upp för bostäder. Det var också där som två kvinnor hittades mördade och vid begravningen av den ena kvinnan blir det en återträff med gamla bekanta. Bland annat möter han åter Marie som han haft en strulig relation med i tonåren, men som kanske kan hjälpa honom att ställa ut fotografierna. När Johan tackar jag till en fest hos Marie och hennes man Torbjörn, som Johan också känner sedan barndomen, händer något med Marie som Johan sexton år senare inte kan minnas klart. Dog hon och hade han i så fall något med det att göra?

Förutom de vålnader som plågar Johan lever han nu i ett lyckligt förhållande med Jenny. Han flyttar tillbaka till Järla då de skaffar en lägenhet i Nacka. Tillsammans sörjer de sin barnlöshet och Johan jobbar som skadereglerare, vilket han inte trivs med. Ändå blir återvändandet en möjlighet till att få klarhet i vad som hände för sexton år sedan. Johan drivs av ett behov att utforska sig själv och miljön där allt hände.

Kvinnorna i sjön blev en glad överraskning. Jag gillade denna skräckroman som lyckas kombinera den suggestiva spökhistorien med moderna miljöer. Som bäst är den när allt fortfarande är lite otydligt i kanterna och man inte riktigt kan veta vad som är verkligt och vad som sker i Johans skadade medvetande. Så småningom utvecklas historien mer till en psykologisk thriller och då förlorar den lite i intensitet, men jag tycker att Rambe lyckas knyta ihop alla trådar på ett spännande sätt.

 

Halloween: Stephen King och Joe Hill

Att Stephen King och hans son Joe Hill är stora favoriter hos mig kan knappast ha undgått någon som läser bloggen. När de båda skriver en berättelse tillsammans förväntar jag mig därför naturligtvis stor läsning. In the Tall Grass är den andra novellen som de ger ut tillsammans (den första var Throttle). Även om det finns saker som skiljer deras författarskap åt, så är det mer som förenar. Båda skriver skräck och gärna noveller som utforskar människans inre mörker. Denna novell är inget undantag.

Becky och Cal är syskon och väldigt nära varandra. De är ute på en road trip när de hör ett rop på hjälp från ett fält med högt gräs. De stannar och hör tydligare att det är en pojke som ropar, men konstigt nog verkar det som om hans mamma också finns inne i det täta gräset och uppmanar dem att inte komma till undsättning… Becky som är gravid ger sig ut i fältet, liksom Cal som håller ett lite högre tempo och de båda kommer ifrån varandra. Snart inser de att det inte är helt lätt att hitta i gräset och att deras sinnen dessutom verkar svika dem. Någonting i gräset vill att de varken ska hitta pojken eller vägen tillbaka till bilen.

King och Hill sparar verkligen inte på blod och brutalt äckliga scener när de beskriver hur Becky och Cal fångas av gräset och det som sedan sker. Hela berättelsen känns som en variant av Kings tidigare novell, Children of the Corn. Förutom det stora fältet där man kan gå vilse, finns det inslag av någon sorts religiös påverkan som påverkar de som har oturen att hamna där. Likheter finns också med andra noveller där gränsen mellan verklighet och mardrömmar suddas ut och karaktärerna börjar inse att de är på väg att förlora förnuftet.

In the Tall Grass är en novell där man verkligen känner igen King och Hill. Verkligheten skevar och på ett effektivt sätt skrämmer de läsaren från vettet, eller så blir man åtminstone ordentligt illamående. Båda två har skrivit bättre noveller än denna, men det var fullt godkänd underhållning så länge det varade.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Halloween: Kaninhjärta

Christins Ljungqvists debut har knappast gått någon förbi som följer med i bokbloggarnas förlovade värld. Kaninhjärta handlar om tvillingarna Mary och Anne som tillsammans har förmågan att kommunicera med spöken. Mary är den som låter de döda få fysisk gestalt så att Anne kan höra vad de har att säga. En sommar bestämmer Mary att de två ska rymma från mamman som lever på landet utanför Kungsbacka. Utan pappans vetskap bosätter de sig i hans lägenhet i Göteborg, när han åkt på semester i Thailand med sin nya kvinna. Det som börjar som ett äventyr för två 17-åringar blir så småningom mer på allvar när de träffar Emilia och hennes cirkel av personer med mediala förmågor. Tillsammans hoppas Emilia att de ska kunna hitta en försvunnen 5-årig flicka som hon känner. Till en början är Mary och Anne nyfikna på vad deras förmåga kan betyda, men så småningom tappar de kontrollen över händelserna. Vilken avsikt har Emilia egentligen med seanserna när gruppen träffas?

Skildringen av de ganska olika tvillingarna är trovärdig och gör denna spökliga bok till en bra läsupplevelse. Den utåtriktade Mary och den mera tillbakadragna Anne är som yin och yang trots många ytliga likheter. Så småningom visar det sig att de största skillnaderna mellan de båda inte är riktigt som man tror utifrån deras beteende. Frigörelsen från föräldrarna hanterar de på olika sätt, Mary är mer erfaren men Anne är den ansvarsfulla. Berättelsen handlar mycket om sårbarheten hos (unga) människor och vilket ansvar man kan ta för någon annan. Anne får av ett spöke veta något om Marys framtid och hon kan inte bestämma sig för om hon ska berätta detta för Mary, eller om hon ska försöka lösa den svåra situationen själv. Alla karaktärer i boken har sina styrkor och svagheter och vissa är bättre än andra på att hantera detta. Dessutom bär de på hemligheter som leder till att de emellanåt får svårt att lita på varandra.

Jag tycker nog att det märktes en aning i inledningen att Kaninhjärta är en debutbok, men historien om tvillingarna och sökandet efter femåringen utvecklar sig till en riktigt fängslande berättelse. Ljungqvist har också ett språk som är både lättillgängligt och målande. Det är en läsning som innehåller många känslor och ibland är det brutalt drabbande när karaktärernas öden avslöjas.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Halloween-special: Horla

Horla av Guy de Maupassant är en sådan där härlig gammal rysare som det finns en del av. Kortromaner med en kuslig stämning som suger in läsaren och sakta men säkert drar med hen mot mörkare och dolda verkligheter. Liksom i The Turn of the Screw som jag skrev om tidigare i veckan är det oklart för läsaren om huvudpersonen i Horla är utsatt för vålnader eller är drabbad av sina egna hjärnspöken. Han är en man från överklassen som bor på ett gods i Frankrike och trivs med livet, som bl.a. innefattar sällskapsliv i Paris societet. Någonting börjar hemsöka honom och han försöker ta reda på om det är något ondskefullt som skapar ångesten hos honom. Det verkar som om han blir fri från marorna när han befinner sig hemifrån. Är det något i huset som stör?

Berättelsen är mycket poetiskt skriven och det känns som att Stefan Hammaréns översättning är välgjord, både trogen de Maupassants språk och anpassad för att vara begriplig på svenska. Till en början är det en vanesak att hänga med i de ovanliga meningsbyggnaderna, men ganska snart är jag uppslukad.

Fruktan hos huvudpersonen kommer sig framför allt av att han inte vet vad han plågas av. Det blir en skräcks om inte går att ta på och därför blir det också riktigt rysligt, eftersom det är så skickligt beskrivet hur han med olika experiment försöker finna ut vad som händer. Det är skrivet i dagboksform, vilket också är till berättelsens fördel i det här fallet, man får del av berättarröstens fasor i fösta person. Till stor del handlar Horla om det mänskliga psyket, bl.a. är det en episod där huvudpersonens kusin blir hypnotiserad. Dessutom skildrar Guy de Maupassant klasskillnaderna i Frankrike och överklassens syn på att överlåta politiska beslut till folkmassorna. Är det kanske så att en del av huvudpersonens problem ligger i en social identitetskris? Oavsett hur man tolkar Horla så är det i alla fall en ruskigt spännande läsning! Dessutom gjorde översättarens efterord, som är en intressant litterär analys av de Maupassant, att jag blev ännu mer nyfiken på denne 1800-talsförfattare.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Halloween: I dödsskuggans land

Ännu en dystopi om spillrorna av en mänsklighet som drabbats av den stora katastrofen. I Alden Bells berättelse om tonårstjejen Temple är det zombier som har drabbat världen. Temple är en ensamvarg som gör det hon behöver för att överleva. Hon minns inget av världen innan katastrofen och har en fatalistisk inställning till sin tillvaro efter att ha drabbats av många förluster tidigare i livet.

Temple har levt ensam på en ö, men söker sig tillbaka till samhället där hon råkar döda en man. Hon tvingas fly igen från mannens bror som jagar henne. Under flykten träffar hon på Maury som har något psykiskt funktionshinder och trots att det sinkar henne, bestämmer hon sig för att försöka få honom till sina släktingar i Texas. På väg dit får de tampas med både köttsäckar (zombier) och mutanter. Temple har inga problem med att använda våld för att klara sig ur kniviga situationer och hon är skicklig på det.

Bokens baksida jämför Temple med Katniss och likheterna är väl att det är två självständiga personer som inte tar skit från någon. Men även om I dödsskuggans land är en ganska småspännande historia så kommer den knappast upp i klass med Hungerspelen i intensitet och originalitet. Slutet är i alla fall inte helt förutsägbart och det höjer upplevelsen en del. Nu får det nog räcka med dystopier på ett tag, åtminstone tills efter 21 december…

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Halloween: Haunted

Jag brukar ha för vana att ständigt ha igång en novellsamling parallellt med all annan läsning, för de stunder då man vill ha lite underhållning som går att avsluta ganska snabbt, t.ex.  på en bussresa. Det är som litteraturens snabbmat, det ska vara enkelt, effektivt och ge snabb tillfredsställelse.

Novellen som format är väl anpassad till just skräckgenren. Många av de klassiska skräckberättelserna är ganska korta, ofta på gränsen mellan novell och roman. Det är många författare utöver de som har specialiserat sig på skräck som gärna provar på att skriva kortare berättelser med en twist på slutet. Joyce Carol Oates har skrivit en del inom skräckgenren, bl.a. Haunted – Tales of the Grotesque som är en av de bättre moderna skräcknovellsamlingarna.

Haunted är kanske inte helt enkel att få tag på längre, antikvariat är att rekommendera om man är intresserad av ett exemplar. Men den kan vara värd lite möda att leta reda på. Redan öppningsnovellen som givit namn åt samlingen suger tag i läsaren och kanske är den samlingens bästa. Några barn utforskar ett till synes övergivet hus i en ganska klassisk spökhistoria, men med en ganska säregen stämning.

Flera av novellerna är parafraser på andra kända verk av t.ex. Edgar Allen Poe och Henry James. The White Cat är naturligtvis Oates egen version, som ett negativ av Poes mästerverk The Black Cat. Accursed Inhabitants of the House of Bly ger ett annat perspektiv på The Turn of the Screw som är intressant att läsa. Det kan dock rekommenderas att läsa James original först för bästa upplevelse och inte tvärtom som jag råkade göra… Oates är skicklig på att fånga kärnan i dessa noveller från 1800-talet och skapa egna moderna spökhistorier som skakar om läsaren.

Min favorit utöver de redan nämnda är nog ändå den lite längre novellen The Model. Den handlar om Sybil Blake som erbjuds stå som modell åt en konstnär; Mr Starr. Han erbjuder frikostig ersättning för uppgiften och det är oklart i vilket syfte han vill ha just Sybil som modell. Ovissheten och skildringen av relationen mellan Sybil och mr. Starr håller läsaren på helspänn i knappa 50 sidor.

Att Oates är en skicklig författare är inget nytt för de flesta. Hennes talang för att skriva skräck kanske är lite mer okänt för en del, även om många av hennes romaner har suggestiva inslag. Förutom Haunted kan också hennes prisbelönta roman Zombie rekommenderas varmt.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

 

Halloween: Skräm dig smal

Nu kan tydligen soffpotatisar också bränna lite kalorier, bara man tittar på rätt saker på TV:n… En brittisk undersökning visar att genom att titta på en normallång skräckfilm kan  man bränna lika mycket kalorier som man gör på en halvtimmas promenad. Väljer man något riktigt läskigt kan det bli ännu mer. I undersökningen gav The Shining bäst effekt. Så om man går ner lite i vikt nu i Halloween-tider så vet man i alla fall  vad det beror på. Personligen hoppas jag bara på att det funkar likadant med böcker…

 

Halloween: Låt de gamla drömmarna dö

Det är en originell samling texter som samsas i Låt de gamla drömmarna dö. Någon har en gång hävdat att Stephen King skulle kunna ge ut sin inköpslista och få den såld. Det känns nästan som om John Ajvide Lindqvist har skrapat ihop lite olika alster för att testa om det kan funka. Sommarprogram samsas med tidigare utgivna noveller och manus till TV-program. Därför blir det också en ganska varierad kvalitet på texterna.

Författaren har skrivit en liten inledning där de olika texterna och dess tillkomst presenteras. För några noveller krävs nog det för att motivera varför de publiceras här. Själv gillar jag när man får lite extramaterial kring berättelserna. För det mesta brukar jag gå tillbaka till presentationen efter det att jag har läst novellerna.

Det finns några klara höjdpunkter i Låt de gamla drömmarna dö, inte minst den novell som gett samlingen dess namn. Det är fortsättningen på Låt den rätte komma in och det är svårt att skriva särskilt mycket om novellen utan att det blir en stor spoiler för romanen. Men det är en novell som behåller och förhöjer känslan från Låt den rätte…

Den andra stora favoriten är Ansiktsburk som är en metafiktiv berättelse där en Erik Pettersson berättar om JAL:s besök vid Göteborgs filmfestival. Enligt berättelsen har JAL fått ett uppdrag att skriva en text till festivalen, men drabbats av skrivkramp och därför kontaktat Erik för att överlåta skrivandet till denne. Det är en absurd och alldeles underbar historia om en paranoid JAL som hamnar i konflikt med Roy Andersson och tappar fattningen om verkligheten.

Övriga noveller är ganska typiska Lindqvist-berättelser och vissa lyckas bättre än andra att övertyga läsaren. Jag gillade Tindalos som är någon sorts bidrag till Chtulhu-myten. Även den korta Fulet om en mobbad tjej hade en lite oväntad twist.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Halloween: The Turn of the Screw

En skräck-klassiker får inleda Halloween-specialen. Det är Henry James kortroman The Turn of the Screw (Skruvens vridning alt. När skruven dras åt på svenska). Är man skräckälskare bör man ha läst denna gotiska roman som innehåller viktorianska miljöer och karaktärer som är som gjorda för spökhistorier. Huvudpersonen berättar om hur hon tar jobbet som guvernant åt en man som har ansvar för två syskonbarn; Flora och Miles. Hon får fria tyglar att sköta om barnen på godset Bly där bl.a. husan Mrs. Grose också arbetar.

Spänningen i berättelsen byggs upp när guvernanten ser okända personer i närheten av Bly. Miss Jessel var den tidigare guvernanten och hade en relation med Quint som också varit anställd där. De båda är döda, men är det deras vålnader som guvernanten har sett? Jessel och Quints relationer till barnen verkar också gömma en del hemligheter. Guvernanten upplever att barnen som hon är satt att sköta om hotas på något sätt. Miles, som verkar vara en trevlig och välartad pojke, har blivit relegerad från sin skola och frågan är om det har något att göra med tidigare upplevelser. Läsaren får bara följa berättelsen ur guvernantens perspektiv och alla tolkningar av händelserna som sker görs av henne. Därför tvingas man fylla i många luckor själv, vilket kan vara nog så effektivt för en skräckberättelse – att vara instängd i någons medvetande där alla svaren inte är givna.

Den psykologiska anspänningen som James lyckas bringa sin läsare ger rysningar när man läser The Turn of the Screw. Det är skickligt och man inser att många moderna skräckförfattare har tagit efter mycket av hans teknik. Det finns många paralleller till en bok jag läst tidigare i år; Susan Hills The Woman in Black. Kanske är det också därför som den där riktiga skräck-feelingen inte riktigt infinner sig. Jag har helt enkelt läst för många av efterföljarna för att bli helt uppslukad. Dessutom gjorde jag misstaget att läsa Joyce Carol Oates novellsamling Haunted innan denna bok. En av novellerna där är en parafras på The Turn of the Screw och avslöjar lite för mycket. Istället ser jag nu fram emot att läsa de andra novellerna som ingår i den samling av Henry James som jag har, för han är en stor berättare.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.