Det är ett möte med en björn som inleder denna trevliga berättelse om Trollhättan och familjen Andréasson. Berättelsen om björnen som fångas i fäboden har författaren hämtat från berättelser från sin egen släkt. Därefter följer sedan fler dramatiska händelser men framför allt är det familjens vardagsslit för sin försörjning och livet för människorna i en större svensk by på 1800-talet som skildras.
När jag börjar läsa Fritt fall hör jag plötsligt Hans Villius skorrande historiska berättarröst. Hade det varit en ljudbok hade han varit som klippt för uppdraget. Jag antar att det är det historiska anslaget och språket som i vissa passager är ganska korthugget, eller journalistiskt om man så vill, som gör det:
Edvin visste ungefär var han skulle leta för att hitta någonstans att bo. Det var till Trollhättan han hade kommit som fjortonåring. Den våren hade han, sedan han läst fram, lämnat den gård i Lagmansered där han växt upp, och där han tjänat som dräng så länge han kunde minnas. Sina egna föräldrar hade han inga minnen av. Han hade frågat prästen om sitt ursprung vid ett tillfälle den där våren, men prästen hade på prästers vis talat om små och stora tjänare i vår Herres vingård, och därefter hade Edvin aldrig frågat igen. Inte den prästen, och ingen annan heller för den delen.
I Trollhättan hade arbetet med kanalombyggnaden pågått för fullt, och Edvin hade fått jobb som hantlangare åt en murargesäll. Till att börja med hade han bott i tillfälligt uppställda arbetarbaracker alldeles vid slussområdet, men efter en tid hade han hyrt ett rum tillsammans med två arbetskamrater hos en skomakare på Stavereds mosse.
Visst kan man se framför sig de svartvita journalfilmerna på Edvin och hans kamrater som rör sig lite för snabbt (även om berättelsen i och för sig utspelar sig innan rörlig film fanns tillgänglig). Läsaren får följa Edvin och hans familj som bor på torparegården Björkhagen i Åsaka utanför Trollhättan. I staden finns arbete med kanalen och på ”Verkstan” och dit söker sig Edvin och äldste sonen Johan. Man får följa familjens tveksamheter kring att lämna landsbygden för att flytta in till staden, något typiskt för industrialiseringens urbanisering i 1800-talets Sverige. Edvins fru Josefina tvekar mycket inför en flytt från det hem de haft så länge, medan de äldre barnen, bl.a. 9-åriga Anna, ser fram emot det med nyfikenhet. Det är tydligt i boken vilket godtycke som mindre bemedlade människor behandlas med av de som äger mark och industrier. Som fattig är man beroende av de rika och måste hålla sig väl med dem för att klara sig.
Johan börjar en tjänst som ciceron för Trollhättans besökare och träffar på så sätt Märta som bor med sin mamma i Slätthultskogen (i närheten av det radhus som undertecknad på Olika sidor också bor), därmed får läsaren också en spirande romans att följa. Även Johans lillebror, 10-årige Oskar får en framträdande roll i boken då han mönstrar på ett fartyg till England som förliser i en storm. Han råkar ut för många äventyr och dramatiska händelser som bl.a. för honom ända till Amerika. Det visar sig att hans resa kommer att ge svar på frågor som rör hans egen familj. Emellanåt funderar man på vad syftet med historien om Oskar är, men det knyts ihop i slutet av boken.
Det är en kunnig och trovärdig skildring som Johansson gör av livet på 1800-talet och även om det ibland lyser igenom i språket att det är en debut så är det välskrivet. Man får en känsla för karaktärerna och miljöerna som fångar intresset. Avslutningen öppnar för en fortsättning och efter att ha läst Fritt fall vill åtminstone jag veta vad som händer sen.
