Halloween: Kaninhjärta

Christins Ljungqvists debut har knappast gått någon förbi som följer med i bokbloggarnas förlovade värld. Kaninhjärta handlar om tvillingarna Mary och Anne som tillsammans har förmågan att kommunicera med spöken. Mary är den som låter de döda få fysisk gestalt så att Anne kan höra vad de har att säga. En sommar bestämmer Mary att de två ska rymma från mamman som lever på landet utanför Kungsbacka. Utan pappans vetskap bosätter de sig i hans lägenhet i Göteborg, när han åkt på semester i Thailand med sin nya kvinna. Det som börjar som ett äventyr för två 17-åringar blir så småningom mer på allvar när de träffar Emilia och hennes cirkel av personer med mediala förmågor. Tillsammans hoppas Emilia att de ska kunna hitta en försvunnen 5-årig flicka som hon känner. Till en början är Mary och Anne nyfikna på vad deras förmåga kan betyda, men så småningom tappar de kontrollen över händelserna. Vilken avsikt har Emilia egentligen med seanserna när gruppen träffas?

Skildringen av de ganska olika tvillingarna är trovärdig och gör denna spökliga bok till en bra läsupplevelse. Den utåtriktade Mary och den mera tillbakadragna Anne är som yin och yang trots många ytliga likheter. Så småningom visar det sig att de största skillnaderna mellan de båda inte är riktigt som man tror utifrån deras beteende. Frigörelsen från föräldrarna hanterar de på olika sätt, Mary är mer erfaren men Anne är den ansvarsfulla. Berättelsen handlar mycket om sårbarheten hos (unga) människor och vilket ansvar man kan ta för någon annan. Anne får av ett spöke veta något om Marys framtid och hon kan inte bestämma sig för om hon ska berätta detta för Mary, eller om hon ska försöka lösa den svåra situationen själv. Alla karaktärer i boken har sina styrkor och svagheter och vissa är bättre än andra på att hantera detta. Dessutom bär de på hemligheter som leder till att de emellanåt får svårt att lita på varandra.

Jag tycker nog att det märktes en aning i inledningen att Kaninhjärta är en debutbok, men historien om tvillingarna och sökandet efter femåringen utvecklar sig till en riktigt fängslande berättelse. Ljungqvist har också ett språk som är både lättillgängligt och målande. Det är en läsning som innehåller många känslor och ibland är det brutalt drabbande när karaktärernas öden avslöjas.

Detta är ett av inläggen i Halloween-specialen som pågår 27/10-4/11.

Hungerspelen

Hungerspelen tar sin utgångspunkt i en ganska dystopisk värld. Efter den stora apokalypsen har riket Panem, med 12 distrikt, bildats i det som tidigare var Nordamerika. I tolfte distriktet lever Katniss Everdeen med sin familj och när den årliga uttagningen till Hungerspelen sker, anmäler hon sig frivillig till tävlingen. Hungerspelen samlar två unga deltagare från varje distrikt, den som vinner spelen är den som överlever. Det är dokusåpa där kamp på liv och död har blivit en sorts obligatorisk underhållning. Katniss har försörjt familjen bl.a. genom jakt och besitter en del egenskaper som kan komma till nytta i tävlingen.

Collins är skicklig på att bygga upp spänningen i romanen och dessutom få in en hel del samhällskritik. Några av deltagarna i Hungerspelen lyckas behålla sina mänskliga egenskaper trots de extrema omständigheterna som tävlingsledarna placerar dem i. Det är intressant hur dessa personer kämpar för att upprätthålla civiliserat beteende utan att samtidigt göra sig till offer för förtryckarnas spel. Att leva under en regim som förtrycker människor kan innebära en balansgång mellan att hålla kvar vid mänskliga värden och till viss del anpassa sig för att överleva.

Det är nästan ofrånkomligt att jämföra Hungerspelen med den andra stora ungdomsserien Twilight, även om jag tycker att det är orättvist mot Collins berättande att ställa det mot Meyers. Visserligen har Hungerspelen vissa likheter med andra berättelser, men jag tycker att Collins har skrivit en originell berättelse som inte följer mallarna för en ungdomsroman med romantiska inslag. Karaktärerna är gudskelov inte heller lika stereotypa som Bella och de andra i Twilight. Katniss är en cool tjej som skapar relationer med både tjejer och killar utan att för den skull tappa sin självständighet.

Jag kommer läsa del två och tre också så småningom, med Twilight räckte det med ett kapitel…

Återvinning: Slam

Sam är en 18-årig skejtare (inte skridskor – bräda) som berättar om när hans liv förändrades och han ”slammade” rejält. Slam är en grov miss på skateboardspråk. På ett eftertänksamt och humoristiskt sätt börjar Sams redogörelse för när han som 16-åring träffade snygga Alicia. Trots att det var hans mamma som tussade ihop dem på en fest blev båda nyfikna på varandra. Sam lever för skateboard och legenden Tony Hawk är hans samtalspartner genom den affisch som hänger i pojkrummet och Hawks självbiografi. När Sam träffar Alicia är det självklart att berätta för ”TH” allt som händer och hur han känner.

TH… Han var inte jag. Men han var den jag ville vara, så därmed var han den bästa versionen av mig, och det kan inte vara någon nackdel att den bästa versionen av en själv sitter på sovrumsväggen och håller koll. Det känns som om man inte vill göra sig själv besviken.

Sam själv kom till av ett misstag och hans föräldrar är mycket unga. Hela sitt liv har han hört vilka möjligheter som mamman hade innan Sam kom till världen och han kan inte tänka sig att bli tonårspappa. Därför drabbas han av panik när han inser att Alicia, som han börjar tröttna på, kan vara gravid. Hon berättar att hon är ”sen” och han flyr till badorten Hastings, kastar sin mobiltelefon i sjön och hoppas börja ett nytt liv. Han får lite pengar av en vresig man som behöver hjälp med sin rullator när han ska ta sig ut från pensionatet där han bor. Efter en tid inser Sam att även om Alicia skulle råka vara med barn, kan det knappast vara värre än att leva som fattig tonåring hunsad och försörjd av den mannen. Han återvänder för att få svar på det test som Alicia har tagit.

Hornby har som vanligt ett ledigt språk med lite underfundig och småtrevlig humor. Han skriver ur en tonårings perspektiv och gör det ganska trovärdigt, även om Sam ibland känns lite väl övermogen i sina tankar om än inte i sitt handlande. Trots att Hornbys böcker ofta handlar om människor som genomgår någon form av förändring som ställer saker på ända, har de i regel en feelgood-känsla över sig. Så är det också med Slam och tyvärr tycker jag att det ibland minskar äktheten i berättandet även om det är underhållande.

Denna recension har tidigare publicerats på bokbloggen.com 2008

Mossan deluxe

Visst är det kul när man får böcker med lite extra tingel-tangel! Visserligen kan man få misstankar om att man använder lite lull-lull för att dölja kvaliteten på boken. När det gäller Amanda Hellbergs nya ungdomsroman Jag väntar under mossan är det verkligen inte så att något behöver döljas. Det är precis så bra som man kunde hoppats! Min recension på boken kan man läsa på Litteraturmagazinet.

Robin med huvan

Johanna Nilsson är en av mina favoritförfattare och länge har det stått ett gäng ungdomsböcker i hyllan av henne som jag inte har läst. Nu när jag tog mig an en utmaning att läsa fler ungdomsböcker så tog jag tillfället att läsa en av dem. Till slut föll valet på Robin med huvan. Det visade sig bli en lyckoträff!

Sebastian åker med sina föräldrar, som har svårt att hålla sams, till en stuga på semester. När han tröttnar på grälen går han ut i den omgivande skogen och träffar då Robin. Hon är jämnårig och bor i Transkogen, i ”Mosslandet” där verkligheten ser lite annorlunda ut. Hon har sin koja där och varnar Sebastian för Fågelgubben och Grodmännen som är ute efter henne. Varifrån hon själv kommer är till en början oklart, men så småningom får Sebastian och läsaren veta mer om varför hon är ensam och ledsen. Sebastian som upplever sin första förälskelse vill träffa henne mer och hjälpa henne med det som han kan:

Jag tänkte inte ens på att det var mörkt runt omkring mig och att det när som helst kunde dyka upp någon Grodman eller Fågelgubbe.

Efteråt har jag tänkt att när man är sådär glad för att man tycker om någon så mycket, då skrämmer man kanske bort de onda mörka krafterna.

Det är en gripande saga om barn som växer upp med föräldrar som inte är förmögna att se barnens behov och har svårt att ta sitt vuxna ansvar. I skogen väntar både skrämmande upplevelser och magiska överraskningar för en 11-åring. Dessutom blir det en möjlighet för Sebastian att fly från ledan och bråken i stugan, men han kan också jämföra med Robins situation och förstår att hon har mycket svårare upplevelser bakom sig.

Jag läste boken i en sittning och blev imponerad över barnen i berättelsen som är mycket klokare än sina föräldrar och som på egen hand försöker hjälpa både dem och sig själva.  Det är en ganska suggestiv stämning i Transkogen där Robin bor och hon har både ekorrar och lodjur som vänner. Även om man känner igen temat med barn i skogen från andra sagor känns det som ett annorlunda sätt att berätta om barns utsatthet och förmågor att hantera livets besvikelser.

 

Magiskt från Engelsfors

OBS! För den som inte läst Cirkeln finns det en del spoilers i texten.

Värmen stiger i Engelsfors, sommarhettan når rekord och demonerna gör allt för att ta sig in i vår värld. Det gamla brukssamhället, där alla känner alla och ungdomarna längtar bort, är en port för onda krafter och just nu är risken att den porten kan öppnas. Än så länge har De Utvalda lyckats hålla emot. De fem återstående utvalda; Minoo, Anna-Karin, Ida, Vanessa och Linnéa, har varit lite åtskilda under sommarlovet, men de kommer behöva använda sina magiska förmågor för att återigen bekämpa onda krafter. Dessutom måste de ställa sig inför rätta då Rådet har anklagat Anna-Karin för att ha använt magi på ett otillåtet sätt.

Efter tragiska dödsfall och annat som har drabbat Engelsfors bildas en organisation som kallas för Positiva Engelsfors. De börjar ganska snabbt ett samarbete med skolan, många elever går med och klär sig i den gula färgen som PE använder. Med positivt tänkande ska Engelsforsbor bli bättre på att ta tag i sina liv och bli lyckad. Å andra sidan innebär det också ett skuldbeläggande av den som inte har lyckats, vilket några av de utvalda får känna på. Snart börjar PE uppvisa sektliknande drag då de som andas kritik mot budskapet hotas. Skildringen av organisationen som ser världen i svart eller vitt och kommer med enkla lösningar på svåra problem är intressant, det går lätt att hitta motsvarigheter i vårt samhälle…

En ungdomsroman om häxor, demoner och magi skulle lätt kunna bli klyschig, men Engelsforstrilogin lyfter över mycket annat i genren. Jag är imponerad över hur skickligt författarna använder PE och för in diskussionen om individens respektive samhällets ansvar för människors problem i berättelsen. Högst aktuellt med arbetslinje, utförsäkringar, utpekande av minoriteter och annat som ställer högre krav på enskilda människor, inte minst ungdomar. Karaktärerna är också noga beskrivna och man får verkligen en ingående skildring av tonåringarnas sociala tillvaro med relationen till vuxenvärlden och till varandra. Pressen att rädda världen undan apokalypsen jämförs med pressen man har på sig som tonåring, vilket som är värst är inte alltid helt självklart. Det känns äkta och dessutom använder författarna en hel del humor som bryter av allt allvar på ett skönt sätt.

Engelsforstrilogin är en sådan underbar berättelse där man drunknar i handlingen och blir vän med karaktärerna. Det leder till sträckläsning och antisocialt beteende men man får mycket tillbaka. Nu väntar vi otåligt på sista delen Nyckeln som dröjer ett år…

Tonårsläsning

Eftersom jag inte direkt läste någon ungdomslitteratur i tonåren utan istället gick rakt på vuxen skönlitteratur så försöker jag nu ta igen lite av det. På Litteraturmagazinet har det startats en utmaning att läsa ungdomslitteratur under maj månad. Dessutom har Lyran en tematrio där man kan tipsa om bra ungdomslitteratur. Jag har tänkt försöka hinna med åtminstone två ungdomsböcker denna månaden. Årets bästa läsning hittills var Cirkeln och nu är del två i Engelsforstrilogin, Eld, på väg och den lär jag kasta mig över ganska snabbt. Amanda Hellberg ger ut sin första ungdomsbok, Jag väntar under mossan, och den har jag höga förväntningar på. Dessutom finns det flera ungdomsböcker i bokhyllan av en annan favoritförfattare, Johanna Nilsson. I utmaningen har jag satt upp målet att hinna med två ungdomsböcker i maj och det tror jag kan uppfyllas.

Nu är den snart här!

 

 

Cirkeln – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Sex vanliga tjejer på gymnasiet i Engelsfors förs samman av olika omständigheter trots att de inte känner varandra mer än ytligt. Jo de är vanliga, men med den lilla skillnaden mot andra tonårstjejer att de också är häxor med övernaturliga förmågor och utvalda att utkämpa en strid mot ondska… Författarna till denna till synes banalt beskrivna handling visar sig också ha förmågor, om än inte övernaturliga, att kunna balansera vanligheten hos karaktärerna med deras krafter och uppgifter.

De sex tjejerna träffas efter det att Elias, kompis till Linnea hittas död på en toalett på skolan. Det verkar som om han har tagit sitt eget liv, men Linnea vägrar tro på det. Hon och de andra tror istället att rektorn som jobbat en kort tid på skolan är inblandad i hans död. De sex tjejerna är ganska olika personligheter som gör att vilken tonåring som helst kan identifiera sig med åtminstone någon av dem. (Jag var definitivt en Minoo i ungdomen.) De brottas alla med sina egna problem och funderingar, men besitter också många förmågor som författarna vill lyfta fram. Eftersom de är så olika får de svårigheter att samarbeta kring den viktiga uppgift de är utvalda till. Men de inser såklart att de är förlorade utan varandra och de hittar sätt att acceptera varandra. Här finns en hel del sens moral som känns mycket sympatisk. De får också ledsagare som ska vägleda dem i deras förmågor och uppdrag.

Cirkeln spelar på många känslosträngar och författarna har ansträngt sig för att fånga läsaren. Det som också imponerar är att de lyckas vara nyskapande i en genre som gärna blir klyschig. Karaktärerna är noggrant utformade och inga stereotyper även om de har olika personligheter. Även birollerna är väl skulpterade. Förutom att författarna har en känsla för tonårstiden så har de ett modernt genusperspektiv som gör boken angelägen. Ibland kan jag inte låta bli att tänka på vilken skillnad detta är mot Twilight-serien som är raka motsatsen i hur de unga personernas handlingar och känsloliv skildras. Dessutom finns det en skön humor som känns fräsch:

I vanliga fall hade Michelles hår varit en helt vanlig sak att prata om, inte jättespännande men helt okej. Det är bara så svårt för Vanessa att engagera sig på allvar när så mycket större saker står på hennes egen att göra-lista: Hon måste 1. rädda löken som håller på att bränna fast i stekpannan, 2. rädda sin framtid med Wille genom att laga en perfekt lasagne och 3. rädda världen.

Det sistnämnda är väl det som hon egentligen borde tänka mest på, men i jämförelse med det andra framstår det inte som så viktigt just nu.

Som så många andra blev jag uppslukad av Cirkeln och längtar nu till nästa del i trilogin, Eld, som tydligen är färdigskriven och på väg i tryck!

Bloggpris till Cirkeln

Igår plöjde jag igenom Cirkeln när jag tillbringade tre timmar på buss. Idag ser jag att samma bok har tilldelats bokbloggarnas litteraturpris. Priset delas ut av Breakfast Book Club, framröstat av en mängd bokbloggare. Jag kan bara instämma i att det är en välförtjänt vinnare! Imorgon kommer mina egna tankar om boken…